De flesta företag fungerar så att när vinsterna tryter så sparar man in på pengarna. Detta är ju logiskt, ju mindre pengar som kommer in i kassan, desto mindre har man snart kvar att spendera. Dock är det inte självklart att det faktiskt är en bra lösning att dra in på pengarna, utan det är oftast precis som klyschan säger, hälften vågat hälften vunnet. Många gånger är det när ett företag börjar gå utför som man borde satsa resurser, satsa på bra folk, satsa på bra verktyg så att de duktiga människorna har någon chans att åstadkomma sitt allra bästa. Oftast är det så att det är tvärtom, de duktiga människorna får nöja sig med undermåliga verktyg och hetsas att ändå skapa den bästa produkten/tjänsten för att vända tränden. Det lyckas ibland, ofta inte.
Mediciner borde vara en rättighet för alla människor, det borde vara helt självklart att man ska få den medicin man behöver när man blir sjuk, om den finns. Så är det inte idag. Idag när aktiebolag äger patenten på medicinerna så är målet inte att alla människor ska ha tillgång till medicin, målet är att göra så mycket vinst som möjligt, eller som tillåts, på den färdiga produkten.
Om man lägger ihop dessa två "feltänk" så är det inte så konstigt att aidsforskningen stressas och därav får den kritisk som den nu fått, se Svd. Det företag som lyckas med att ta fram ett aidsvaccin kommer att få aktier som skjuter i höjden. Av den anledningen är det inte konstigt att de olika forskarna istället för att samarbeta tvingar konkurrera och pressa tider.
Kanske är det dags att tänka om. Kanske kan man inte alltid förlita sig på att näringsidkare gör det bästa jobbet, bara för att de drivs av att lyckas för vinstens skull. Kanske ska vi våga satsa på att centralisera vissa produktioner? Framförallt kanske vi ska börja se läkervård och medicin som rättigheter och inte som konsumtionsvaror.
