Ny blogg, igen

Det var länge sedan jag bloggade här. Sedan 1 september 2011 har jag fått möjligheten att arbeta heltid i Stockholms stadshus som Socialdemokratisk oppositionspolitiker. Nu känner jag att jag har de extra minutrarna att skriva ett inlägg ibland, du kan följa mig här:

http://emiliabjuggren.wordpress.com/

Hjärtlösheten

Idag skriver Sten Nordins förnöjt i en debattartikel i SvD att staden gör en vinst på 1,7 miljarder kronor. Sätter man det i relation till att vi så sent som i måndags behandlade en rapport om ej verkställda beslut i kommunfullmäktige så framstår det närmast skamligt. Kvartal efter kvartal är det funktionshindrade och hemlösa som inte får den hjälp de fått beslut om att de har rätt till och i flera fall är orsaken resursbrist! I en stad som gör en vinst på 1,7 miljarder...

Utöver detta så är det många verksamheter som är underfinansierade redan från början. I fem år i rad har den borgerliga majoriteten skurit ned på den sociala verksamheten och många socialsekreterare upplever själva inte att de hinner göra sitt jobb.

Ordning och reda i stadens finanser är en självklarhet. Att stoltsera om vilka stora vinster man gör samtidigt som vi ser hur resultaten i många skolor faller, färre når gymnasiebehörighet och man gör nedskärningar på förskolan, är däremot ett hån både mot de som inte får sin beslutade hjälp p.g.a. resursbrist och mot de som betalar skatt i vår stad!

Läs Socialdemokraternas pressmeddelande om saken!
Läs även andra bloggares åsikter om Sten Nordin, Stockholms stad, socialtjänsten, vinst

Alla unga stockholmare har lika rätt att älska sin stad

Jag har den senaste veckan fått synas lite i Socialdemokraternas och Stockholms media. Där har fokus framförallt legat på att jag och andra som tackat ja till nomineringar till borgarråd öppet säger att vi kandiderar och på att vi är unga kvinnor. Nu vill jag skriva några rader om några politikiska frågor som jag tror behöver lyftas i min älskade stad!

Alla stockholmare har lika rätt att älska sin stad!
Tyvärr bedriver den styrande borgerliga majoriteten en politik bara för vissa. Staden blir allt mer segregerad och stadens unga möts av helt olika förutsättningar och har därmed brutalt olika möjlighet att nå sina drömmar. Ett problem är, till skillnad från i princip alla andra, lika stort i stadens alla delar, det är ungas narkotikaanvändande. Där ser utvecklingen lika illa ut på Östermalm som i Hässelby och i Rinkeby. Denna utveckling är förmodligen ett symptom på samma problem som leder till att alla andra problem skiljer sig åt så drastiskt mellan de olika delarna i staden, nämligen den ökande ojämlikheten. Den ökande ojämlikheten får stora konsekvenser för många av stadens unga och det är dags att använda politiken för att ge alla unga hopp om framtiden.

Barnfattigdom
Den enda hållbara lösningen för att avskaffa barnfattigdomen är att avskaffa fattigdomen bland de vuxna. Arbetslösheten måste pressas, a-kassan och sjukförsäkringen måste ge ett skydd som går att leva på och socialbidraget kan inte vara så lågt att barn blir bestraffade för att deras föräldrar inte har möjlighet att försörja sig. Skolan får heller inte kosta pengar, inget barn ska tvingas stanna hemma från en utflykt för att föräldrarna inte har råd att betala avgiften!

Bristande språkkapital
Om alla barn ska ha samma möjlighet till en stark kunskapsutveckling i skolan måste alla barn ges ett rikt språkkapital. Här kan förskolan fylla en otroligt viktig funktion om den ges tillräckligt med resurser och vi säkerställer att alla förskolor har pedagogiskt utbildad personal. Men det kräver också att de barn som bäst behöver förskolan får ta del av den och då krävs det att vi avskaffar vårdnadsbidraget.

Segregationen i skolan
Marknadiseringen av skolan har lett till en ökande segregation i skolan. Detta leder till en sämre kunskapsutveckling för alla elever. Vi måste förbjuda vinstuttaget i skolan för att se till att skattepengarna verkligen går till verksamheten. Men vi måste också aktivt minska segregationen i skolan, vilket är en av de största utmaningarna vi står inför. Det gäller även inom skolor där utvärderingar den senaste tiden talar sitt tydliga språk, nivåuppdelningen inom skolor måste upphöra.

Bristen på meningsfull fritid
Stadens unga måste ha tillgång till en meningsfull fritid. Det är orimligt både för de unga och dem som arbetar i kollektivtrafiken att tunnelbaneperrongen i Rinkeby blir det närmsta en fritidsgård som finns tillgängligt. Fritidsgårdar för olika åldersgrupper med generösa öppettider är otroligt viktigt, men även kulturskola och idrottsmöjligheter med obetydlig kostnad är avgörande för att alla unga i Stockholm ska kunna delta i fritidsaktiviteter.

Arbetslöshet
Arbetslösheten bland unga drabbar otroligt olika i olika delar av staden. Långtidsarbetslösheten bland unga i Stockholm ska avskaffas, alla långtidsarbetslösa ska ges jobb, utbildning eller praktik. Därutöver måste både stat och kommun ta ett mycket större ansvar för att sänka arbetslösheten. Men det räcker inte, ett kraftigt initiativ för att hitta alla de unga som idag är helt inaktiva måste tas, där dessa ungdomar också ges möjlighet till sysselsättning.

Jag älskar Stockholm
Det Stockholm där ungdomar från hela staden kan mötas på basketplaner, på stranden i Rålis, på uteserveringarna på medborgarplatsen och i gymnasieskolor runt om i staden. För att dessa möten ska vara positiva och utvecklande och framförallt, för att de överhuvudtaget ska ske, krävs det att klyftorna i staden inte blir för stora!

En representativ kongressdelegation

Nu är omröstningen kring vilka som ska bli kongressombud för Stockholms partidistrikt i full gång. Vi är ett gäng som tycker det är dags att delegationen från Stockholm dels består av en bra blandning med människor i olika åldrar och med olika bakgrund och framförallt att delegationen består av personer som är aktiva i partidistriktets politiska debatt och inte bara är kända namn för att de varit framträdande i rikspolitiken tidigare.

För att uppmuntra medlemmarna i partidistriktet att se bortom kändisskapet har SSU Stockholm i samarbete med andra unga progressiva nätverk och klubbar i partidistriktet tagit fram en rekommenderad lista på följande personer:
Emilia Bjuggren -SSU
Salar Rashid - SSU
Emma Lindqvist - SSU
Robert Johansson - SSU
Catharina Ullström - SSK
Kristina Persdotter - Rebella
Linnea Björnstam - Rebella
Nicholas Smidhagen – Akademikersossarna
Jerry Adbo – HBT-sossarna
Erik Arroy - Unga Södersossar

AiP har tidigare skrivit om initiativet och initiativet har en egen blogg med mer infomation om kandidaterna.

Birgitta Ohlssons plan mot extremism

Läste i Svd imorse om Birgitta Ohlssons ansvar för att ta fram en plan mot extremism. Det låter vettigt. Som det också står i tidningen har vi haft och har problem med både vänsterextremism och med vit-makt rörelsen och nu mera även med islamistisk extremism. (Tycker dock att vit-makt rörelsens extremistdåd förminskades av tidningen, de upprepade mordbränder som de anlagt har förmodligen syftat till mer än att "skrämma och skada".)bFrågan är vilken effekt en sådan plan får idag. Självklart måste vi ha ett arbete mot terrorism och extremism, men utan generellt förebyggande politik är det tveksamt om en handlingplan mot extremism får den effekt som vi hoppas på. För samtidigt som regeringen vill utarbeta en plan mot extremism för samma regering en politik som aktivt splittrar befolkningen. Klassklyftorna ökar och föräldrarnas klasstillhörighet får allt större betydelse för hur barnen klarar sig i skolan. Vi har en extrem bostadssegregation i storstäderna och en skola där föräldrar väljer bort skolor för att barnen inte ska få "fel" kamrater.

En politik som aktivt leder till ett splittrat och segregerat samhälle försvårar för människor att lära sig tolerans och förståelse. Det är bra att Birgitta Ohlsson och hennes borgerliga kollegor vill "skapa förtroende mellan skolan, polisen, socialtjänsten och hemmen", men det bästa sättet att göra detta på är att ha ett samhälle där alla tillåts vara delaktiga på lika villkor, vilket inte är möjligt om klyftorna blir för stora.

Det hela blir väldigt tydligt när man bläddrar vidare i tidningen och får läsa om hur antalet ungdomar som förtidspensioneras ökar lavinartat. Socialförsäkringsministern vill åtgärda detta genom att förändra regelverket. När alla kloka människor förstår den enkla logiken att när det är hög arbetslöshet så är det många människor som inte får arbete, först och främst de som inte är mest högprestrerande. Johan Sjölander skriver klokt om det idag.

Tyvärr kommer frustrationen i samhället att fortsätta öka i takt med att klassklyftorna ökar, segregationen ökar och allt färre människor anses behövda (dvs allt fler är arbetslösa). Vill politikerna på allvar öka toleransen i samhället måste människor mötas, i skolan och i arbetslivet, och enligt mig är det politikens ansvar att se till att alla människor inte bara är skyldiga att arbeta utan också har rätt att arbeta!

Idag följer jag riksdagsdebatten!

----------------------------------------

Andra bloggar om: extremism, demokratiministern, tolerans, Birgitta Ohlsson, Ulf Kristenssonförtidspensionarbetslöshet Intressant? Fler röd eller rödgröna bloggar finner du här: Netroots, Rödgrön

----------------------------------------

Bli rödgrön valarbetare - Minska klassklyftorna!

Personporträtt av mig...

Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokrat, feminist, riksdagskandidat