Alla unga stockholmare har lika rätt att älska sin stad

Jag har den senaste veckan fått synas lite i Socialdemokraternas och Stockholms media. Där har fokus framförallt legat på att jag och andra som tackat ja till nomineringar till borgarråd öppet säger att vi kandiderar och på att vi är unga kvinnor. Nu vill jag skriva några rader om några politikiska frågor som jag tror behöver lyftas i min älskade stad!

Alla stockholmare har lika rätt att älska sin stad!
Tyvärr bedriver den styrande borgerliga majoriteten en politik bara för vissa. Staden blir allt mer segregerad och stadens unga möts av helt olika förutsättningar och har därmed brutalt olika möjlighet att nå sina drömmar. Ett problem är, till skillnad från i princip alla andra, lika stort i stadens alla delar, det är ungas narkotikaanvändande. Där ser utvecklingen lika illa ut på Östermalm som i Hässelby och i Rinkeby. Denna utveckling är förmodligen ett symptom på samma problem som leder till att alla andra problem skiljer sig åt så drastiskt mellan de olika delarna i staden, nämligen den ökande ojämlikheten. Den ökande ojämlikheten får stora konsekvenser för många av stadens unga och det är dags att använda politiken för att ge alla unga hopp om framtiden.

Barnfattigdom
Den enda hållbara lösningen för att avskaffa barnfattigdomen är att avskaffa fattigdomen bland de vuxna. Arbetslösheten måste pressas, a-kassan och sjukförsäkringen måste ge ett skydd som går att leva på och socialbidraget kan inte vara så lågt att barn blir bestraffade för att deras föräldrar inte har möjlighet att försörja sig. Skolan får heller inte kosta pengar, inget barn ska tvingas stanna hemma från en utflykt för att föräldrarna inte har råd att betala avgiften!

Bristande språkkapital
Om alla barn ska ha samma möjlighet till en stark kunskapsutveckling i skolan måste alla barn ges ett rikt språkkapital. Här kan förskolan fylla en otroligt viktig funktion om den ges tillräckligt med resurser och vi säkerställer att alla förskolor har pedagogiskt utbildad personal. Men det kräver också att de barn som bäst behöver förskolan får ta del av den och då krävs det att vi avskaffar vårdnadsbidraget.

Segregationen i skolan
Marknadiseringen av skolan har lett till en ökande segregation i skolan. Detta leder till en sämre kunskapsutveckling för alla elever. Vi måste förbjuda vinstuttaget i skolan för att se till att skattepengarna verkligen går till verksamheten. Men vi måste också aktivt minska segregationen i skolan, vilket är en av de största utmaningarna vi står inför. Det gäller även inom skolor där utvärderingar den senaste tiden talar sitt tydliga språk, nivåuppdelningen inom skolor måste upphöra.

Bristen på meningsfull fritid
Stadens unga måste ha tillgång till en meningsfull fritid. Det är orimligt både för de unga och dem som arbetar i kollektivtrafiken att tunnelbaneperrongen i Rinkeby blir det närmsta en fritidsgård som finns tillgängligt. Fritidsgårdar för olika åldersgrupper med generösa öppettider är otroligt viktigt, men även kulturskola och idrottsmöjligheter med obetydlig kostnad är avgörande för att alla unga i Stockholm ska kunna delta i fritidsaktiviteter.

Arbetslöshet
Arbetslösheten bland unga drabbar otroligt olika i olika delar av staden. Långtidsarbetslösheten bland unga i Stockholm ska avskaffas, alla långtidsarbetslösa ska ges jobb, utbildning eller praktik. Därutöver måste både stat och kommun ta ett mycket större ansvar för att sänka arbetslösheten. Men det räcker inte, ett kraftigt initiativ för att hitta alla de unga som idag är helt inaktiva måste tas, där dessa ungdomar också ges möjlighet till sysselsättning.

Jag älskar Stockholm
Det Stockholm där ungdomar från hela staden kan mötas på basketplaner, på stranden i Rålis, på uteserveringarna på medborgarplatsen och i gymnasieskolor runt om i staden. För att dessa möten ska vara positiva och utvecklande och framförallt, för att de överhuvudtaget ska ske, krävs det att klyftorna i staden inte blir för stora!

Två tydliga tal i Vitan, men mer radikal klimatpolitik tack!

Jag kände en positiv framtidstro när jag lämnade Vitabergsparken efter att ha hört Carin Jämtins och Mona Sahlins sommartal.


Att Carin lovade satsningar på skolbarn och ungdomar var mer än välkommet. Gedigen utbildning för alla är livsviktigt för att förhindra att klyftorna i samhället fortsätter öka. Skolan måste ges resurser så att det finns tillräckligt med personal av alla slag (lärare, kuratorer, bespisningspersonal, sköterskor) så att de vuxna hinner se alla barn. Samhället har mycket att vinna på att fånga upp de barn och ungdomar som håller på att hamna snett tidigt.

Förslaget att ge alla solbarn i Stockholm frukost i skolan är en ganska radikalt just nu när man oftast talar om att effektivisera och prioritera, men det är på sikt en nödvändig åtgärd. Huruvida barn äter frukost hemma har visat sig bero till stor del på den socioekonomiska bakgrunden. Alltså, i privilegierade områden är det en större andel av skolbarnen som äter frukost på morgonen än i mer utsatta områden. Frukosten är alltså en klassfråga och det är nödvändigt att alla barn får näringsriktigt frukost eftersom att det är som alltid, utan att ha fått människans kroppsliga behov (mat, vatten, sömn) uppfyllda så är det omöjligt att ta till sig kunskap. Kunskap är ju som bekant makt.

Monas punkt som engagerar mig som mest var den om investeringar i tåget. Det om något är en livsviktig fråga, utan jord kommer det ju som bekant inte att finnas något liv kvar, i alla fall inte mänskligt. Jag tillhör raden av människor som ställer mig helt frågande till hur tåget kunde bli det dyraste transportmedlet. På pappret har jag inga problem att förstå detta, konkurrens, billig olja, marknadsanpassade biljettpriser på tåget som har för få avgångar, osv. Det jag ställer mig frågande till är hur politikerna som styr kunde låta detta ske? I min föreställning är det just liknande saker som vi har politik för, för att styra utvecklingen i rätt riktning. Nu är det hög tid att satsa på tågen, både snabbare och fler tåg, men också betydligt lägre biljettpriser.

Mona sa också "Man kan älska bilen men hata bensinen" vilket är populistiskt skitsnack. Sanningen är ju att det är exakt det vi gör, även jag. Innebörden av den meningen kommer dock inte ge oss någon hållbar utveckling, i alla fall inte i dagsläget. Människor måste konsumera mindre, punkt. Bilar tar otroligt mycket energi att producera och kräver mycket energi att köra. Att införa rabatter på miljöbilar är ett hån mot miljön. Enligt konkurrenskraftens alla regler så vet vi ju att det som sker är att det pressar priserna på alla bilar. Nej, det är dags att våga vara radikal i miljöfrågorna även när det gäller transporten. Höj miljöavgifterna. Förbjud på sikt nyförsäljning av "vanliga" bilar. Höj flygskatten, drastiskt. Gör det ofördelaktigt att transportera gods på lastbilar än på tåg och båt.

Annars tycker jag klimatmålen som presenterades var bra, just nu känner jag mig stolt över att vara Socialdemokrat!

Läs mer om (hela) talet på: DN och Svd, även Aftonbladet går att läsa dagar som denna.

Ännu bättre skrivet om talet: Peter Karlberg.