Alla unga stockholmare har lika rätt att älska sin stad

Jag har den senaste veckan fått synas lite i Socialdemokraternas och Stockholms media. Där har fokus framförallt legat på att jag och andra som tackat ja till nomineringar till borgarråd öppet säger att vi kandiderar och på att vi är unga kvinnor. Nu vill jag skriva några rader om några politikiska frågor som jag tror behöver lyftas i min älskade stad!

Alla stockholmare har lika rätt att älska sin stad!
Tyvärr bedriver den styrande borgerliga majoriteten en politik bara för vissa. Staden blir allt mer segregerad och stadens unga möts av helt olika förutsättningar och har därmed brutalt olika möjlighet att nå sina drömmar. Ett problem är, till skillnad från i princip alla andra, lika stort i stadens alla delar, det är ungas narkotikaanvändande. Där ser utvecklingen lika illa ut på Östermalm som i Hässelby och i Rinkeby. Denna utveckling är förmodligen ett symptom på samma problem som leder till att alla andra problem skiljer sig åt så drastiskt mellan de olika delarna i staden, nämligen den ökande ojämlikheten. Den ökande ojämlikheten får stora konsekvenser för många av stadens unga och det är dags att använda politiken för att ge alla unga hopp om framtiden.

Barnfattigdom
Den enda hållbara lösningen för att avskaffa barnfattigdomen är att avskaffa fattigdomen bland de vuxna. Arbetslösheten måste pressas, a-kassan och sjukförsäkringen måste ge ett skydd som går att leva på och socialbidraget kan inte vara så lågt att barn blir bestraffade för att deras föräldrar inte har möjlighet att försörja sig. Skolan får heller inte kosta pengar, inget barn ska tvingas stanna hemma från en utflykt för att föräldrarna inte har råd att betala avgiften!

Bristande språkkapital
Om alla barn ska ha samma möjlighet till en stark kunskapsutveckling i skolan måste alla barn ges ett rikt språkkapital. Här kan förskolan fylla en otroligt viktig funktion om den ges tillräckligt med resurser och vi säkerställer att alla förskolor har pedagogiskt utbildad personal. Men det kräver också att de barn som bäst behöver förskolan får ta del av den och då krävs det att vi avskaffar vårdnadsbidraget.

Segregationen i skolan
Marknadiseringen av skolan har lett till en ökande segregation i skolan. Detta leder till en sämre kunskapsutveckling för alla elever. Vi måste förbjuda vinstuttaget i skolan för att se till att skattepengarna verkligen går till verksamheten. Men vi måste också aktivt minska segregationen i skolan, vilket är en av de största utmaningarna vi står inför. Det gäller även inom skolor där utvärderingar den senaste tiden talar sitt tydliga språk, nivåuppdelningen inom skolor måste upphöra.

Bristen på meningsfull fritid
Stadens unga måste ha tillgång till en meningsfull fritid. Det är orimligt både för de unga och dem som arbetar i kollektivtrafiken att tunnelbaneperrongen i Rinkeby blir det närmsta en fritidsgård som finns tillgängligt. Fritidsgårdar för olika åldersgrupper med generösa öppettider är otroligt viktigt, men även kulturskola och idrottsmöjligheter med obetydlig kostnad är avgörande för att alla unga i Stockholm ska kunna delta i fritidsaktiviteter.

Arbetslöshet
Arbetslösheten bland unga drabbar otroligt olika i olika delar av staden. Långtidsarbetslösheten bland unga i Stockholm ska avskaffas, alla långtidsarbetslösa ska ges jobb, utbildning eller praktik. Därutöver måste både stat och kommun ta ett mycket större ansvar för att sänka arbetslösheten. Men det räcker inte, ett kraftigt initiativ för att hitta alla de unga som idag är helt inaktiva måste tas, där dessa ungdomar också ges möjlighet till sysselsättning.

Jag älskar Stockholm
Det Stockholm där ungdomar från hela staden kan mötas på basketplaner, på stranden i Rålis, på uteserveringarna på medborgarplatsen och i gymnasieskolor runt om i staden. För att dessa möten ska vara positiva och utvecklande och framförallt, för att de överhuvudtaget ska ske, krävs det att klyftorna i staden inte blir för stora!

Nästan 3/4 av studenterna stödjer vänsterblocket

Idag har ordförandena för de tre röd/gröna studentförbunden gått ut i Svenska Dagbladet med en debattartikel om att nära tre fjärdedelar av Sveriges studenter idag skulle rösta på något av de tre partierna i vänsterblocket.

Fantastisk läsning med tanke på att det ju, precis som de skriver i artikeln, är många av dem som kommer att vara de som hörs i debatten i framtiden. Det är också lite på det ämnet som jag har hakat upp mig.

Denna, enligt mig ofta, övertro som vi i Sverige idag har på akademiker som opinionsbildare och "tyckare" har gått lite för långt. Självklart så kommer en person med en viss utbildning alltid att ha ett försprång i det/de ämnet/ämnena som personen i fråga läst. Jag ställer mig dock kritisk till att vi lätt generaliserar genom att tro att en person med en akademisk utbildning helt generellt har viktigare inlägg att komma med i debatter om hur samhället ser ut och vilket samhälle vi vill ha.

En teknisk civilingenjör kommer förmodligen alltid att vara bättre än en undersköterska på att förklara hur ett vindkraftverk fungerar och en psykolog kommer förhoppningsvis kunna diagnostisera en persons psykiska problem bättre än vad en plåtslagare kommer att kunna göra.
När det handlar om vilken värld vi vill ha, hur vi vill att samhället skall se ut, hur vi ska skapa rättvisa och jämlikhet, då är jag mer tveksam.

Självklart ska vi utnyttja olika personers sakkunsap gällande könsmaktsordningar, skattesystem, pedagogik, vårdlösningar, osv. Det är dock viktigt att minnas att alla människor bidrar med tankar och erfarenheter I dagens samhälle, när vi kan få all information vi önskar eller efterfrågar genom att sätta på datorn, så är det inte heller nödvändigt att ha en akademisk utbildning alla gånger för att ha lika mycket kunskap i ett ämne eller en sakfråga som en som fått samma kunskap på universitetet eller högskolan.

Missförstå mig rätt, självklar inser jag att det många gånger vidgar ens perspektiv att studera på högre nivå och att man många gånger får en vana att ta in information på ett sätt som annars kan vara svårt. Av den anledningen är det heller inte konstigt att det genom historien främst varit akademiker som varit ledande revolutionärer och visionärer (om inte alla...). Av den anledningen är det också otroligt viktigt att vi fortsätter kämpa för att allt fler ska få chansen att studera vidare, oavsett social bakgrund. Alliansens begränsningar av möjligheten att läsa in behörighet senare i livet och dess direkta åtgärder för att försvåra för utländska studenter att studera i Sverige är otroligt bakåtsträvande. Vi på den vänstra sidan måste vara tydliga med att vi aldrig kommer att acceptera att universiteten återigen blir någon slags "elitskola" för samhällets redan privilegade och att vi ser det som en av våra viktigaste frågor att alla som vill skall ha möjlighet att studera vidare direkt efter gymnasiet eller senare i livet.

Men faktum är att alla troligen aldrig kommer studera vidare (det är nog heller inte vår önskan att alla gör det) och inte ens majoriteten av folket gör det idag. Självklart kan en akademiker många gånger förstå hur en "ickeakademiker" lever och många gånger vad den vill, antingen genom tidigare erfarenheter eller genom att läsa eller lyssna sig till vetskapen. Många gånger lever en ickeakademiker och en akademiker ganska lika liv och har troligen ganska många gemensamma eftersträvanden. Något man sällan tänker på är att samma sak gäller åt andra hållet. Dock så är det många gånger så att den allra bästa att beskriva en livssituation eller en önskan är den person som är i den situationen eller har just den önskan. Lite som det berömda klippet när Göran Persson och Carl Bildt diskuterar klassamhället, när det kommer till kritan så är det Göran som vet hur det är att leva i klassamhället som Bildt säkerligen studerat noga uppifrån.

Än idag så spelar föräldrars utbildningsnivå och ens sociala bakgrund stor roll över vilka som väljer att studera vidare och alltså har den majoritet av befolkningen som inte studerar vidare troligen många gånger vissa erfarenheter och tankar som kanske inte finns hos majoriteten av våra akademiker. Låt oss forsätta kämpa för att alla, oavsett klass och utbildningsbakgrund, skall ha lika möjlighet att studera vidare och låt oss tills att vi uppnått detta lyssna till alla och sluta värdera och döma människor och dess tankar efter deras utbildning.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Studenter, Opinion, Socialdemokraterna