Härskartekniker, personval och Obamas retorik

Jag fascineras över Gerard Bakers parodi på Obama i Times. Han verkar så provocerad av Obamas förmåga att tala och föra sig. Provocerad över hans förmåga att övertyga och leda. Per Gudmundson har vissa poänger i sin ledare i Svd att det finns en fara i Obamas förmåga att utnyttja retoriken när människor börjar följa utan att riktigt veta vad de följer.

Jag förstår inte riktigt vad de förväntar sig. Väljer man främst en person och i andra hand en politisk inriktning så krävs det en karismatisk och otroligt retoriskt begåvad person för att bli vald, om man inte lyckas smutskasta sina motståndare tillräckligt istället.

Sedan är jag kritisk till sättet som Obama blir kritiserad på. Bakers parodi är helt klart ett sätt att försöka förminska honom, på ett sätt som ofta görs mot maktens kvinnor men mera sällan mot maktens män. Att USAs president har för mycket makt i vår värld är ingen hemlighet och ett faktum som ibland hjälpt oss men många gånger sjelpt andra. Men det är inte något nytt fenomen. Att försöka kritisera Obama för detta är löjligt, det är självklart briljant av honom att anstränga sig för att få stöd även utanför USAs gränser, med tanke på vilket hat ett nämnande av USA väcker hos många internationellt politiskt medvetna runt om i världen.

Kritisera gärna politikers åsikter, kritisera gärna personfixering i olika valsystem, kritisera gärna USAs maktövertag i världen, men använd inte härskartekniker för att förminska en kvinnas person eller en svart mans person förrän de används lika flitigt för att förminska vita män.

Sedan är jag inte sen att ställa mig i raden av människor som kritiserar vår, många gånger, naiva vilja att blint följa en ledare. Det har i historien många gånger visat sig vara oklokt eller t.o.m. katastrofalt. Vi borde ägna mer energi åt att verkligen sätta oss in i valbaras politiska program och ägna lite mindra energi åt att hajpa personer...

Ali Esbati skriver idag i Flamman om hur högern utnyttjar FRA tumultet som argument för starkare personval.

Jag tycker att det är viktigt att de politiker vi väljer har en viss integritet. Om en person blir framröstad inom partiet mycket p.g.a. dennes starka humana åsikter i flykting- asyl- och invandringpolitik bör denne också stå upp för dessa åsikter även om det kanske inte är det mest taktiska för att få en snabb karriär i partiet. Det är inte svårt att stå upp för sina viktigaste principer, det är därför vi har ett system där man kan reservera sig mot beslut.

Dock tycker jag inte att detta på något vis är ett argument för personval. Den form vi arbetar efter idag går ut på att vi väljer vilken politik vi vill ha, vilken politisk inriktning vi vill ska styra eller påverka vårt samhälle de närmsta åren. I förra valet var det stor personfokusering och det var Reinfeldt vs. Persson. Såhär i efterhand har det visat sig att majoriteten av folket inte alls stödjer den politik Alliansen driver. Hade valet stått mellan två politiska inriktningar så hade Alliansen troligen inte vunnit. Därför verkar team Reinfeldt planera att satsa på personfrågan igen, se Lotta Fogdes reflektioner på gårdagens ledare i DN.

Låt oss fortsätta välja styre efter den politiska dagordningen och inte efter vilken person som pratar mest, högst, "charmigast" eller roligast. Det sättet att välja ledare kan man önska att vi lämnar bakom oss när vi passerat högstadieåldern.