Dags att skapa en stark opinion

Idag har Lars H Gustafsson tillsammans med två medförfattare skrivit på DN debatt om problematiken med det nya privata barnsjukhuset.

Jag har skrivit om problematiken kring det privata barnsjukhuset tidigare och om principproblemet med att göra vinst på skattepengar redan i mitt första inlägg så jag ska inte rabbla mina argument emot detta igen.

Dock så tycker jag att det är viktigt att vänstern i Sverige försöker samla sig och skapa motstånd mot detta påhitt. Jag är övertygad om att majoriteten av befolkningen inte tycker att det är rätt att plånboken ska bestämma vilken vård barn har rätt till och det är dags att vi tar tillvara dessa instinktiva åsikter och bildar en stark opinion mot dessa cyniska reformer av vårt samhälle.

Livsviktigt uppror mot ett allt mer cyniskt samhälle

Jag kan ibland vara lite tvär och envis. Lite cynisk.
Förnuftigt så förstår jag att känslor även styr mitt politiska engagemang. Ofta så lyssnar jag på min magkänsla först och tittar på fakta därefter. Ändå har jag lite svårt för t.ex. reklamfiler för politiska ändamål som känns som att de bara försöker få en att må dåligt och agera därefter än att faktiskt komma med ett sakligt budskap.

Av den anledningen var min första reaktion att jag inte uppskattade kampanjfilmen som lagts upp för att skapa opinion mot det privata barnsjukhuset Martina. Dock får jag erkänna att filmen är väldigt bra just för att den innehåller alla sakliga argument, men samtidigt vänder sig till människors känsla. Framförallt uppskattar jag att människor agerar. Vi har sett det i FRA frågan, det är möjligt att skapa stor folklig opinion om några orkar dra igång motståndet.

I frågan om vi skall tillåta privata sjukhus, där man alltså kan köpa sig till en bättre möjlighet att få vård snabbt, kan man tycka att människors känsla för rätt och fel och någonslags grundlig rättvisa för de mänskliga rättigheterna skulle räcka, att man inte skulle behöva spela ångestladdad musik som komplement till fakta. Dock finns det i samhället väldigt många människor som ännu tror att man förtjänar mer än andra för att man tjänar mycket pengar, att det säger något om ens människovärde. I verkligheten behöver det inte ens säga så mycket om vem som arbetar hårdast.

Egentligen är det väl inte mer fel att tillåta privata barnsjukhus än att tillåta andra privata sjukhus. Att debatten kommit att kretsa just runt barnsjukhuset tycker jag är lite märkligt. Dock så är det något galet med samhället när människor kan köpa sig förbi andra människor, oavsett det handlar om barn eller vuxna!

Dan Josefsson skriver i DN väldigt bra om den pågående processen att försöka förändra våra värderingar och nedmontera vårt välfärdssamhälle.
rsmartina.se har startat en kampanj mot barnsjukhuset och på deras blogg kan man läsa mer.
En läsvärd reflektion över Josefssons artikel har Margus.
Alex Tahir från SSK skrev ett bra inlägg när nyheten om sjukhuset uppmärksammades i höstas.

Nästan 3/4 av studenterna stödjer vänsterblocket

Idag har ordförandena för de tre röd/gröna studentförbunden gått ut i Svenska Dagbladet med en debattartikel om att nära tre fjärdedelar av Sveriges studenter idag skulle rösta på något av de tre partierna i vänsterblocket.

Fantastisk läsning med tanke på att det ju, precis som de skriver i artikeln, är många av dem som kommer att vara de som hörs i debatten i framtiden. Det är också lite på det ämnet som jag har hakat upp mig.

Denna, enligt mig ofta, övertro som vi i Sverige idag har på akademiker som opinionsbildare och "tyckare" har gått lite för långt. Självklart så kommer en person med en viss utbildning alltid att ha ett försprång i det/de ämnet/ämnena som personen i fråga läst. Jag ställer mig dock kritisk till att vi lätt generaliserar genom att tro att en person med en akademisk utbildning helt generellt har viktigare inlägg att komma med i debatter om hur samhället ser ut och vilket samhälle vi vill ha.

En teknisk civilingenjör kommer förmodligen alltid att vara bättre än en undersköterska på att förklara hur ett vindkraftverk fungerar och en psykolog kommer förhoppningsvis kunna diagnostisera en persons psykiska problem bättre än vad en plåtslagare kommer att kunna göra.
När det handlar om vilken värld vi vill ha, hur vi vill att samhället skall se ut, hur vi ska skapa rättvisa och jämlikhet, då är jag mer tveksam.

Självklart ska vi utnyttja olika personers sakkunsap gällande könsmaktsordningar, skattesystem, pedagogik, vårdlösningar, osv. Det är dock viktigt att minnas att alla människor bidrar med tankar och erfarenheter I dagens samhälle, när vi kan få all information vi önskar eller efterfrågar genom att sätta på datorn, så är det inte heller nödvändigt att ha en akademisk utbildning alla gånger för att ha lika mycket kunskap i ett ämne eller en sakfråga som en som fått samma kunskap på universitetet eller högskolan.

Missförstå mig rätt, självklar inser jag att det många gånger vidgar ens perspektiv att studera på högre nivå och att man många gånger får en vana att ta in information på ett sätt som annars kan vara svårt. Av den anledningen är det heller inte konstigt att det genom historien främst varit akademiker som varit ledande revolutionärer och visionärer (om inte alla...). Av den anledningen är det också otroligt viktigt att vi fortsätter kämpa för att allt fler ska få chansen att studera vidare, oavsett social bakgrund. Alliansens begränsningar av möjligheten att läsa in behörighet senare i livet och dess direkta åtgärder för att försvåra för utländska studenter att studera i Sverige är otroligt bakåtsträvande. Vi på den vänstra sidan måste vara tydliga med att vi aldrig kommer att acceptera att universiteten återigen blir någon slags "elitskola" för samhällets redan privilegade och att vi ser det som en av våra viktigaste frågor att alla som vill skall ha möjlighet att studera vidare direkt efter gymnasiet eller senare i livet.

Men faktum är att alla troligen aldrig kommer studera vidare (det är nog heller inte vår önskan att alla gör det) och inte ens majoriteten av folket gör det idag. Självklart kan en akademiker många gånger förstå hur en "ickeakademiker" lever och många gånger vad den vill, antingen genom tidigare erfarenheter eller genom att läsa eller lyssna sig till vetskapen. Många gånger lever en ickeakademiker och en akademiker ganska lika liv och har troligen ganska många gemensamma eftersträvanden. Något man sällan tänker på är att samma sak gäller åt andra hållet. Dock så är det många gånger så att den allra bästa att beskriva en livssituation eller en önskan är den person som är i den situationen eller har just den önskan. Lite som det berömda klippet när Göran Persson och Carl Bildt diskuterar klassamhället, när det kommer till kritan så är det Göran som vet hur det är att leva i klassamhället som Bildt säkerligen studerat noga uppifrån.

Än idag så spelar föräldrars utbildningsnivå och ens sociala bakgrund stor roll över vilka som väljer att studera vidare och alltså har den majoritet av befolkningen som inte studerar vidare troligen många gånger vissa erfarenheter och tankar som kanske inte finns hos majoriteten av våra akademiker. Låt oss forsätta kämpa för att alla, oavsett klass och utbildningsbakgrund, skall ha lika möjlighet att studera vidare och låt oss tills att vi uppnått detta lyssna till alla och sluta värdera och döma människor och dess tankar efter deras utbildning.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Studenter, Opinion, Socialdemokraterna