Om att frånsäga sig ansvar - om att alltid vara feminist

Jag hade tänkt låta bli att kommentera Zandén och Gyllehammars antifeministiska debattinlägg. Till sist känner jag dock ändå att jag har något att säga.

Karin Eder-Ekman, redaktör på Newsmill skriver själv "Naturligtvis ville jag publicera deras text!" och vidare "Hade varit tjänstefel av mig att inte publicera". Stämmer verkligen detta? Hon hävdar att hon inte kunde låta bli för att hon inte håller med författaren i sak. Det är upp till alla redaktörer att bestämma vad som publiceras i deras tidningar, detta gäller självklart Eder-Ekman också.

Det fyller knappast någon funktion att publicera alla sjuka åsikter som finns runt om i landet och världen. Precis som att man inte alltid ska låta sig luras att bli provocerad. Ville Eder-Ekman endast ha uppmärksamhet så har hon ju tyvärr lyckats eftersom att många med mig inte kunnat låta bli att provoceras. Däremot försvarar det inte hennes beslut att publicera detta inlägg istället för ett mer kvalitativt.

Att en f.d. Bang redaktör låter två hyfsat kända kvinnor uttala en så föråldrad syn på kvinnligt, manligt och kärlek är tråkigt. Visst behöver vi en diskussion om ideal, om drömmar. Jag håller helt överens med författarna om att vi måste tillåta andra än de stereotypa drömmarna. Vi måste låta människor leva i vilka konstellationer de vill och sluta klänga fast vid den konservativa synen att kärnfamiljen är den enda vägen till lycka.

Men att hävda att mannens makt över kvinnan och mannens ägandeförhållande till kvinnan skulle ha någonting med frihet eller utrymme att göra är ett hån. Ett hån mot alla kvinnor som lever i förhållanden där mannen slår, tvingar, förtrycker. Inlägget är ett hån mot de kvinnor och män som vågar vara sig själva istället för sina genus, den är dessutom ett hån mot alla kvinnor och män i världen som hela tiden måste leva med patriarkatet att säga att det är det som är kärnan i ömhet och vägen till kärlek.

Redaktören försvarar sitt beslut på den egna bloggen, de flesta kvällstidningar (och dyl.) har skrivit om inlägget: om inlägget: Aftonbladet, Metro och Expressen. Även
GT skriver om det.

På Antipatriarkal agenda kan man läsa en vettig reaktion mot inlägget!

Desperata moderater och fördomsfullt förakt

Apropå kärlek till den andre så försöker nu vår regering åter att ta billiga poäng genom att utmåla invandrare som en annan sorts människor.

Tobias Billström och c/o skriver idag på DN debatt att "Det finns ingen rättighet för just invandrare att vara arbetslösa i någon speciell del av Sverige." Han försöker vidhålla myten att detta är den enskildas val. Han missar att när arbetslösheten nu ökar så är det invandrare och ungdomar som drabbas värst, det beror knappast på att de väljer att drabbas.

Vidare skriver Billström att "Men lyckas vi inte bättre än i dag att se till att alla som flyttar till Sverige både försörjer sig själva och respekterar grundläggande regler i samhället, skapas grogrund för allvarliga konflikter." Jag undrar om Billström själv tror på detta, eller om han endast vill locka till sig några väljare från sd? Stockholms mest segregerade områden heter Täby, Lidingö, Danderyd. Det är en riktigt pr-grej numera att tala om vilka hårda krav man ska ställa på invandrare och asylsökande, men få vågar tala om vad segregationen till stor del handlar om. Få vågar skriva debattartiklar om hur ljushudade svenskar anstränger sig för att bosätta sig och sina barn i områden där det finns så få människor som möjligt med andra bakgrunder.

Eftersom att det numera är tabu att tala om klass så skriver heller ingen debattartiklar om att det är just en klassfråga dessa ”konflikter” som Billström talar om egentligen handlar om. När västvärlden diskuterar problemen i t.ex. Rio de Janeiro så är ingen sen att påpeka att det handlar om de stora inkomstskillnaderna. Alla är i princip överens om att brotten är så grymma för att brottslingarna inte har något att förlora då de är så utsatta från början. De flesta håller med om att överklassens sätt att isolera sig bakom murar och väktare bara bidrar till ett hårdare sammhällsklimat.

Vi har inte i närheten av Rios problem. Men vi har symptomen. Här säger vi dock att problemen beror på att vi inte klarar av ” att klargöra våra krav på människor från andra kulturer”.

Billigt Billström!

Bra inlägg om rasismen idag finns att läsa på Roya och Matildas blogg.

Hanna Löfqvist kommenterar konkret
Heiti Ernits kommenterar helt sant
Bra kommentarer även av Christian Norlin
Björn Andersson skriver tydligt om rasism och risken med att kategorisera människor

Medkänsla och kärlek till den andre, måste sträcka sig över fokusgrupper

"Medkänsla och kärlek till den andre, måste sträcka sig över fokusgrupper"
Så avslutade Johan Nyström sitt inlägg på SSK bloggen igår. Har tänkt mycket på just den meningen sedan jag läste det, vilken enkel sammanfattning av alla ilskna känslor jag fick efter att ha läst Sahlin – Östros debattartikel häromdagen.

Man blir först och främst sosse för att man vet att man tjänar på det. Vet att
- man aldrig skulle haft råd att gå i skolan i 17 eller 18 år om man själv betalade alla avgifter
- en privat sjukförsäkringen blir för dyrt
- att man inte har kontantinsatsen till en bostadsrätt utan behöver en hyresrätt

Till detta kommer dock en känsla av rättvisa och solidaritet. En känsla av att det saknas rättvisa när en person kan tjäna 350 gånger mer än en vanlig anställd. Solidaritet handlar om vilket samhälle man vill ha.

Som Johan Nyström påpekade i gårdagens inlägg verkar Socialdemokraterna alltså ha en svacka på området solidaritet, i alla fall när det kommer till de mest utsatta. All fokus är på att "vinna medelklassen" och locka över stockholmarna från Alliansen.Detta görs bäst genom att föra en socialdemokratisk politik: tydlig omfördelningspolitik, satsningar på utsatta områden, storsatsning på kollektivtrafik och hyresrätter.

Mona Sahlin och Östros skrev på DN debatt "Det är i småföretagen många av framtidens jobb finns. Vi kommer därför att sänka arbetsgivaravgiften för de minsta företagen." För att locka en viss fokusgrupp. Helt klart att glömma känsla och hjärta. Är det något vi inte ska göra så är det väl att sänka skatter för våra mesta momsfifflare. Jag har aldrig träffat en egen företagare som inte handlar hem prylar till den privata bostaden momsfritt. Möjligen skulle vi extrabeskatta egenföretagarna som en utjämning. Det är småföretagen som står för en stor del av svartjobben, de som kostar samhället 133 miljarder i uteblivna skatter. Dessa vill Sahlin och Östros underlätta för? Vilket hån.

Ett bra löfte som gavs av Sahlin och Östros var dock beskedet gällande arbetslöshetsförsäkringen. "Avgiften till arbetslöshetsförsäkringen kommer kraftigt att sänkas med en skattereduktion." I det förslaget finns lite mer hjärta. Det kommer lika mycket människor till del som verkligen behöver det, som dem som klarar sig oavsätt. Jag hoppas dock att LO vinner frågan, att det inte blir ett återställande av a-kassan, utan att socialdemokraterna vågar utveckla den och göra den mer generös.

Dags att skapa en stark opinion

Idag har Lars H Gustafsson tillsammans med två medförfattare skrivit på DN debatt om problematiken med det nya privata barnsjukhuset.

Jag har skrivit om problematiken kring det privata barnsjukhuset tidigare och om principproblemet med att göra vinst på skattepengar redan i mitt första inlägg så jag ska inte rabbla mina argument emot detta igen.

Dock så tycker jag att det är viktigt att vänstern i Sverige försöker samla sig och skapa motstånd mot detta påhitt. Jag är övertygad om att majoriteten av befolkningen inte tycker att det är rätt att plånboken ska bestämma vilken vård barn har rätt till och det är dags att vi tar tillvara dessa instinktiva åsikter och bildar en stark opinion mot dessa cyniska reformer av vårt samhälle.

Moderaterna ställer krav på jämställdhet i skolan

Min chef, som är en person jag ser upp till och beundrar på många vis, sa en gång att hon slutat säga ”söt” om små flickor och försöker säga ”vad tuff du ser ut” till alla små barn, pojkar som flickor. Jag har försökt ta efter detta. Försökt att inte tala om för min lilla kusin hur fin hon är när hon niger. Det är svårt, väldigt svårt.

Exemplen är oändliga. Jag vet ett par som inte ville uppfostra sina barn till en typisk pojke och en typisk flicka, men flickan började på dagis, därefter i skolan och efter ett antal år av tjat fick hon sitt rosa prinsessrum.

Att påstå att hur typiskt "manlig" eller "kvinnlig" en människa blir av sin uppväxt skulle vara en ”fråga för barnet och dess familjeomgivning” som vissa försöker hävda (just i detta fall skribenten på bloggen klotband) är naivt. Det är dessutom bevisat att gener förändras av omgivningen under uppväxten, se DN och en analys på vetenskapsnytt bloggen, så att hävda att ens genus är genetiskt blir också allt mer tvivelaktigt även om många ännu försöker.

Alla håller nog med om att man skapas av fler än sin familj, att ens övriga omgivning har en stor inverkan på vem man blir. Barn och ungdomar i Sverige spenderar en stor del av sin tid på förskolan och i skolan, därav bör man kunna dra slutsatsen att de man möter under denna tid får en viss påverkan på hur man blir. Ens genus påverkas alltså av miljön och även om två föräldrar alltid skulle behandla sin son och dotter precis lika så hjälper detta föga om barnen under halva sitt vakna dygn behandlas just som en pojke och som en flicka.

Det är på tiden att alla lärare utbildas i genus. Det är på tiden att det blir självklart att alla skolpersonal skall behandla alla barn lika. Det är glädjande om även vissa moderater börjar se att det finns ett könsmaktssystem. Dock så är jag benägen att hålla med Gudrun Schyman, om de nu ser detta, hur kan de missa att könsmaktssystemet följer med även i resten av samhället och ända in i styrelserummen?

Läs om moderaternas krav på skolan i Svd

Knappast någon nyhet

Idag kan man läsa i Svd och Metro att ägarna i Maria beroendecentrum tillsammans kunde plocka ut en vinst på 84 miljoner kronor förra året. Som jag påpekat tidigare är det helt absurt att privata bolag gör vinst på våra gemensamma skattepengar, däremot är det skrattretande att kalla detta en nyhet. Att privata bolag gör vinst på våra skattepengar har varit realitet i många år nu. Precis som VD:n Lotta Olmarken påpekar för Svd så är det normalt.
”Vi har absolut agerat rimligt. Vi har gjort en vinst på runt 10 procent per år, det är normalt och nödvändigt för ett privat bolag”

Hon har självklart rätt och det är av just den anledningen som vård, skola, omsorg och liknande inte borde drivas av privata bolag. Framförallt så borde det vara absolut förbjudet att göra vinst på verksamheten. Vilket i principen skulle innebära samma sak, inga privata bolag skulle då längre ha något intresse av dessa områden. Möjligen skulle ett och annat kooperativ finnas kvar.

Dag Larsson säger till Svd ”Jag vet inte varför [avtalet med bolaget förlängdes]. Poängen med en avknoppning är att det ska bli billigare för skattebetalarna och så verkar det inte ha blivit.”

Det är detta och dylika uttalanden som får mig att ibland skämmas över att vara sosse. Denna smygliberala inställning som går ut på att konkurrens alltid är positivt för ”kunderna”. Det må så vara att det många gånger stämmer att konkurrens pressar prisen och ibland höjer kvaliteten på handelsvaror för köparen. Missbruksvård är ingen handelsvara, det borde bara vara en rättighet.

Att göra vinst på skattepengar är alltså ingen nyhet, det är tvärt om normalt. Kanske är det dags att göra det omöjligt?

Ali Esbati skriver en krönika i Flamman på ämnet privat vård.

Hedersvåld eller sexism - pest eller kolera?

Sanna Rayman gör det, på Svds ledarsida, som vanligt väldigt enkelt för sig när hon avskriver att det skulle finnas någon likhet mellan förtrycket av muslimska kvinnor och den fanatiska utseende hetsen hos västerländska kvinnor.

Jag har många gånger debatterat för just detta, att det är olika symptom på samma förtryck, mäns makt över kvinnan. Det handlar om ett hot om att inte bli accepterad, att inte få tillhöra, att bli utstött. Att det är sprunget ur samma patriarkala struktur ser jag inga tvivel på.

Förenklingen tycker jag ligger i att säga ”Medan grunden för det ena är en fri vilja är det andra ett barbariskt tvång”. Först och främst måste man fråga sig, existerar verkligen fri vilja? Människan vill tillhöra en grupp, vill passa in, vill bli älskad. Många gånger vill vi även bli beundrade, respekterade, omtalade och framgångsrika. För att uppnå detta krävs oftast att man mer eller mindre passar in i en viss mall. En man för mannen, en mall för kvinnan. Trots att vi lever i Sverige 2008 går den kvinnliga mallen till stor del ut på att se ut på ett sätt som vi lärt oss att män ”biologiskt föredrar”. Vilket troligen är en enda stor myt, men likväl den bild av kvinnan som alla blir påtvingade.

Jag tror inte att kvinnornas skönhetsoperationer, vare sig det gäller förstorade bröst eller förminskade blygdläppar, handlar särskilt mycket om fri vilja.

Dock så håller jag med om att det är skillnad i förtrycket. Även om de olika ingreppen, skönhetsoperationer och rekonstruerade mödomshinnor, görs för att kvinnan inte vill bli bortstött, så är det en stor skillnad, det är bara den ena som har ett uttalat eller outtalat hot att värja sig mot. Att försvara männens förtyck i hederskulturer med att vårt sexistiska förtryck är lika illa tror jag är att motverka sina syften. Båda är illa, på olika sätt.

Att tvinga en kvinna att dölja hela sig, för att hennes ansikte endast tillhör maken kan inte försvaras av någon som kallar sig feminist. Dock är det viktigt att minnas en sak: Lösningen får aldrig vara att vi tvingar en kvinna att ta av sig en burka, men vi bör arbeta för att ingen någonsin kan få tvinga en kvinna att bära en.