Politik för minskad inkomstspridning

LOs utredare konstaterade igår på DN debatt att skillnaden mellan fattiga och rika ökar dramatiskt.

Högern försöker som vanligt genon att vrida och vända på begrepp att avfärda LOs rapport. SvDs ledare hänvisar till Svenskt Näringslivs rapport och menar att eftersom att konsumtionen ökar i landets fattigaste grupper men minskar i den rikaste så har klyftorna inte riktigt ökat. Mycket märklig definition. Det framgår tydligt av statistiken vilka som kan välja att konsumera och vilka som inte kan det:

Figur 9.1 Förändring av disponibel inkomst per k.e. i deciler 1991-2007, 2007 års priser
Decilgrupp
10 - - - - - - - - - - - - - - - - - - -88
9 - - - - - - - - - 42
8 - - - - - - - - 37
7 - - - - - - -34
6 - - - - - - 32
5 - - - - - -30
4 - - - - - 27
3 - - - - 23
2 - - - 19
1 - - 15
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 %
(Från LOs rapport Fördelningen av inkomster och förmögenheter, 2009)

Svenskt Näringsliv har allt att vinna på ökad inkomstspridning. De har allt att vinna på att medelklassen inte längre ser sina gemensamma intressen med arbetareklassen, eftersom att konsekvensen blir att överklassen får ha sina förmögenheter för sig själva.

Medelklassen, även de högre tjänstemännen, å andra sidan har allt att vinna på ett ihophållet samhälle. Allt för stor inkomstspridning leder oundvikligen till ett mer otryggt samhälle med större konflikter.

Vi behöver en politik som strävar efter minskning i inkomstspridningen. Trenden från 90-talet måste brytas. Ett första steg är att återställa a-kassan, socialförsäkringarna och skattenivåerna efter borgerlighetens förstörelse!

Läs även andra bloggares åsikter om a-kassa, klassklyftor, inkomstspridning, LO, Svenskt Näringsliv