torsdag 31 juli 2008

Härskartekniker, personval och Obamas retorik

Jag fascineras över Gerard Bakers parodi på Obama i Times. Han verkar så provocerad av Obamas förmåga att tala och föra sig. Provocerad över hans förmåga att övertyga och leda. Per Gudmundson har vissa poänger i sin ledare i Svd att det finns en fara i Obamas förmåga att utnyttja retoriken när människor börjar följa utan att riktigt veta vad de följer.

Jag förstår inte riktigt vad de förväntar sig. Väljer man främst en person och i andra hand en politisk inriktning så krävs det en karismatisk och otroligt retoriskt begåvad person för att bli vald, om man inte lyckas smutskasta sina motståndare tillräckligt istället.

Sedan är jag kritisk till sättet som Obama blir kritiserad på. Bakers parodi är helt klart ett sätt att försöka förminska honom, på ett sätt som ofta görs mot maktens kvinnor men mera sällan mot maktens män. Att USAs president har för mycket makt i vår värld är ingen hemlighet och ett faktum som ibland hjälpt oss men många gånger sjelpt andra. Men det är inte något nytt fenomen. Att försöka kritisera Obama för detta är löjligt, det är självklart briljant av honom att anstränga sig för att få stöd även utanför USAs gränser, med tanke på vilket hat ett nämnande av USA väcker hos många internationellt politiskt medvetna runt om i världen.

Kritisera gärna politikers åsikter, kritisera gärna personfixering i olika valsystem, kritisera gärna USAs maktövertag i världen, men använd inte härskartekniker för att förminska en kvinnas person eller en svart mans person förrän de används lika flitigt för att förminska vita män.

Sedan är jag inte sen att ställa mig i raden av människor som kritiserar vår, många gånger, naiva vilja att blint följa en ledare. Det har i historien många gånger visat sig vara oklokt eller t.o.m. katastrofalt. Vi borde ägna mer energi åt att verkligen sätta oss in i valbaras politiska program och ägna lite mindra energi åt att hajpa personer...

måndag 28 juli 2008

Livsviktigt uppror mot ett allt mer cyniskt samhälle

Jag kan ibland vara lite tvär och envis. Lite cynisk.
Förnuftigt så förstår jag att känslor även styr mitt politiska engagemang. Ofta så lyssnar jag på min magkänsla först och tittar på fakta därefter. Ändå har jag lite svårt för t.ex. reklamfiler för politiska ändamål som känns som att de bara försöker få en att må dåligt och agera därefter än att faktiskt komma med ett sakligt budskap.


Av den anledningen var min första reaktion att jag inte uppskattade kampanjfilmen som lagts upp för att skapa opinion mot det privata barnsjukhuset Martina. Dock får jag erkänna att filmen är väldigt bra just för att den innehåller alla sakliga argument, men samtidigt vänder sig till människors känsla. Framförallt uppskattar jag att människor agerar. Vi har sett det i FRA frågan, det är möjligt att skapa stor folklig opinion om några orkar dra igång motståndet.


I frågan om vi skall tillåta privata sjukhus, där man alltså kan köpa sig till en bättre möjlighet att få vård snabbt, kan man tycka att människors känsla för rätt och fel och någonslags grundlig rättvisa för de mänskliga rättigheterna skulle räcka, att man inte skulle behöva spela ångestladdad musik som komplement till fakta. Dock finns det i samhället väldigt många människor som ännu tror att man förtjänar mer än andra för att man tjänar mycket pengar, att det säger något om ens människovärde. I verkligheten behöver det inte ens säga så mycket om vem som arbetar hårdast.


Egentligen är det väl inte mer fel att tillåta privata barnsjukhus än att tillåta andra privata sjukhus. Att debatten kommit att kretsa just runt barnsjukhuset tycker jag är lite märkligt. Dock så är det något galet med samhället när människor kan köpa sig förbi andra människor, oavsett det handlar om barn eller vuxna!


Dan Josefsson skriver i DN väldigt bra om den pågående processen att försöka förändra våra värderingar och nedmontera vårt välfärdssamhälle.
rsmartina.se har startat en kampanj mot barnsjukhuset och på deras blogg kan man läsa mer.
En läsvärd reflektion över Josefssons artikel har Margus.
Alex Tahir från SSK skrev ett bra inlägg när nyheten om sjukhuset uppmärksammades i höstas.

torsdag 24 juli 2008

När vinstintresset styr och människorna offras

De flesta företag fungerar så att när vinsterna tryter så sparar man in på pengarna. Detta är ju logiskt, ju mindre pengar som kommer in i kassan, desto mindre har man snart kvar att spendera. Dock är det inte självklart att det faktiskt är en bra lösning att dra in på pengarna, utan det är oftast precis som klyschan säger, hälften vågat hälften vunnet. Många gånger är det när ett företag börjar gå utför som man borde satsa resurser, satsa på bra folk, satsa på bra verktyg så att de duktiga människorna har någon chans att åstadkomma sitt allra bästa. Oftast är det så att det är tvärtom, de duktiga människorna får nöja sig med undermåliga verktyg och hetsas att ändå skapa den bästa produkten/tjänsten för att vända tränden. Det lyckas ibland, ofta inte.


Mediciner borde vara en rättighet för alla människor, det borde vara helt självklart att man ska få den medicin man behöver när man blir sjuk, om den finns. Så är det inte idag. Idag när aktiebolag äger patenten på medicinerna så är målet inte att alla människor ska ha tillgång till medicin, målet är att göra så mycket vinst som möjligt, eller som tillåts, på den färdiga produkten.


Om man lägger ihop dessa två "feltänk" så är det inte så konstigt att aidsforskningen stressas och därav får den kritisk som den nu fått, se Svd. Det företag som lyckas med att ta fram ett aidsvaccin kommer att få aktier som skjuter i höjden. Av den anledningen är det inte konstigt att de olika forskarna istället för att samarbeta tvingar konkurrera och pressa tider.


Kanske är det dags att tänka om. Kanske kan man inte alltid förlita sig på att näringsidkare gör det bästa jobbet, bara för att de drivs av att lyckas för vinstens skull. Kanske ska vi våga satsa på att centralisera vissa produktioner? Framförallt kanske vi ska börja se läkervård och medicin som rättigheter och inte som konsumtionsvaror.

Mosebacke Etablissement skriker högst och mest...

Jag gick snabbt med i gruppen på Facebook som vill rädda Mosebacke.
Min första känsla sa mig att detta är helt galet, självklart måste Mosebacke få finnas kvar. "Hur kan Riksteatern ens tänka tanken att säga upp dem?"Men så var det en mening i Svd som fick mig att tänka efter.

"Vi vill ha kvar verksamheten, men kommer vi inte överens med Mosebacke Etablissement, som bara är ett företag som tagit namnet Mosebacke, så får vi hitta någon annan som kan driva Mosebacke vidare"

Det är ju sant, Mosebacke Etablissement är ett företag. Jag letade upp deras hemsida för att hitta lite information om dem, typ en "Om oss" sida fast mer företagsaktigt, men det var klent med det. På riksteaterns hemsida däremot kan man läsa mycket om dem, deras vilja, visison, ambition, varför de gör som de gör.

Riksteatern är en ideell organisation och de tar ingen hyra för terassen av Mosebacke Etabilssement. När man tittar närmare på det hela känns det ändå otroligt att Riksteatern sagt upp kontraktet utan att inbjuda till förhandlingar.

Det finns ju alltid två sidor av ett mynt, men vid det här laget borde man ju ha lärt sig att inte lyssna för mycket på den som gapar mest och högst, eller?
Läs Riksteaterns egna kommentarer här!

Läs även nyheten i DN. Calle Fleur har också skrivit ett bra inlägg på ämnet på Påstan bloggen.

måndag 21 juli 2008

Kopierat PR trick

Intressant att samma pr-trick fungerar gång på gång. Att media köper exakt samma historia, från olika delar av exakt samma organisation gång på gång. Tycker att detta är spännande tankar dock, kanske borde man en gång för alla lämna in en seriös ansökan och testa?

SSK skrev efter det förra utspelet, att SSU södra Älvsborg lämnat in en friskoleansökan, ett inlägg på ämnet. De skrev då om risken är att alla "motparter" startar olika friskolor. T.ex. att Svenskt Näringsliv startar sin egen. Jag vill då påpeka att Svenskt Näringsliv kanske inte driver en egen skola, men dess medlemmar drivet skolor och dessutom så har de producerat många av de skolböcker som används i undervisningen idag. För att inte glömma att de finns på de flesta av våra kommunala gymnasieskolor i och med kursen "Ungt företagande" eller vad den heter. Det är en hel kurs som går ut på att lära elever att tänka som företagare. Om inte det är att skola elever i en politisk inriktning så vet jag inte vad som är.

DN frågade vår ordförande Jytte Guteland om hur skolidrott sköts på en socialistisk friskola. Hennes svar var kanske inte det allra bästa. För mig vore det självklart att i en socialistisk friskola bedrivs idrotten på så vis att alla får vara med på lika villkor.

Som jag skrivit tidigare så borde det vara självklart att ingen får göra vinst på våra skattepengar som är tänkta att gå till eleverna. Av den anledningen är dagens friskolesystem förkastligt. Självklart skall alla skolor ha sakligt och allsidigt innehåll, men lika självklart torde vara att alla avsatta resurser skall gå till skollokaler, undervisning och andra kringkostnader.

När det gäller att sätta elevernas bästa i fokus och att använda alla resurser för att alla elever ska få samma chans/möjlighet till kunskap och lärande så tror jag att en socialistisk friskola gör detta bra mycket bättre än en kapitalistisk (läs en av Svenskt Näringslivs medlemsföretag).

torsdag 17 juli 2008

Ali Esbati skriver idag i Flamman om hur högern utnyttjar FRA tumultet som argument för starkare personval.

Jag tycker att det är viktigt att de politiker vi väljer har en viss integritet. Om en person blir framröstad inom partiet mycket p.g.a. dennes starka humana åsikter i flykting- asyl- och invandringpolitik bör denne också stå upp för dessa åsikter även om det kanske inte är det mest taktiska för att få en snabb karriär i partiet. Det är inte svårt att stå upp för sina viktigaste principer, det är därför vi har ett system där man kan reservera sig mot beslut.

Dock tycker jag inte att detta på något vis är ett argument för personval. Den form vi arbetar efter idag går ut på att vi väljer vilken politik vi vill ha, vilken politisk inriktning vi vill ska styra eller påverka vårt samhälle de närmsta åren. I förra valet var det stor personfokusering och det var Reinfeldt vs. Persson. Såhär i efterhand har det visat sig att majoriteten av folket inte alls stödjer den politik Alliansen driver. Hade valet stått mellan två politiska inriktningar så hade Alliansen troligen inte vunnit. Därför verkar team Reinfeldt planera att satsa på personfrågan igen, se Lotta Fogdes reflektioner på gårdagens ledare i DN.

Låt oss fortsätta välja styre efter den politiska dagordningen och inte efter vilken person som pratar mest, högst, "charmigast" eller roligast. Det sättet att välja ledare kan man önska att vi lämnar bakom oss när vi passerat högstadieåldern.

Konsumtionshysteri

Jag läste Agnes af Geijerstams reflektion kring Gossip Girl. Själv har jag aldrig sett något avsnitt av serien, men man kan ju konceptet. Snygga människor i snygga kläder har lite intriger för sig och tanken bakom är att vi tittare skall känna oss tvungna att uppdatera garderoben. Jag har själv alltid varit svag för Sex And The City och drömt om resor med obegränsad budget till New York. Samtidigt drömmer jag om att klara av att stå emot, att våga strunta i att handla säsongens ”måsten”.

Undersökning efter undersökning har visat oss att har man bara råd att uppfylla sina grundläggande mänskliga behov så blir man inte lyckligare av att konsumera. Tvärt om har det t.o.m. visat sig att vi blir mer olyckliga av för mycket valfrihet.

Ändå går vi gång på gång i fällan och tror att bara vi har råd med de där jeansen och skorna, då kommer man att vara nöjd med sig själv. Att några män kritiserar kvinnor som gillar Sex And The City och vill shoppa dyra kläder eller accessoarer samtidigt som de själva kör runt i dyra penisförlängare (förlåt, bilar) är bara pinsamt. Att hävda att det är feminism att handla dyra accessoarer är dock inte mycket bättre, det en missuppfattning av hela innebörden av feminism. Dyra bilar och dyra väskor är bara ett symptom på ett och samma problem, att vi fortsätter tro att vi kan köpa oss lycka och att det idag går att köpa status, när det vi egentligen gör är att konsumerar sönder vår jord.

Samtidigt som vi hetsas att konsumera så hetsas vi från annat håll att vara smarta konsumenter, att använda oss av vår konsumentmakt, handla rättvist, kravmärkt, ekologiskt. Det borde vara självklart att vi endast handlar rättvist, kravmärkt och ekologiskt, men inte heller det kan vi göra i samma mängder som vi handlar idag. Det är dags att hårdreglera konsumtionen från statligt håll. Britternas förslag är ett att inspireras av. Dock skall det aldrig vara möjligt att köpa andra personers ransoner, att få ett samhälle där endast de allra rikaste har råd att förstöra miljön (ett samhälle vi till mångt och mycket har idag) borde vara helt otänkbart!

Christina Chen skrev under 2007 en klockren debattartikel i Aftonbladet på ämnet som säkerligen kommer att vara aktuell i minst ett par år framöver.

tisdag 15 juli 2008

Kokurrens på lika villkor

Så var bussstrejken över och kommunal fick i princip igenom sina krav. Detta var framförallt viktigt av två anledningar.

Den första. Pessimismen har varit påtaglig bland människor man mött. Många har de varit som varit övertygade om att detta skulle bli "ännu en misslyckad strejk som egentligen inte ger någonting". Det var viktigt att Kommunal kunde visa att facket fortfarande är starkt och att strejkrätten är viktig för att strejk ger resultat.

Den andra anledningen. Det torde vara självklart att ett bussbolag inte skall kunna konkurrera med ett annat genom att spara pengar på personalen. Jag vet att det är skillnad på lönsamhetskravet på ett privat och ett kommunalt bolag, men det är ingen acceptabel anledning. Nej, det borde vara självklart att samma kollektivavtal skall gälla alla bussförare, oavsett bolag, så detta är ju en bit på vägen.

Läs mer på: DN, Kommunal Arbetaren, Kommunal eller Svd.

Tappet för AP-fonderna

Som socialist så tycker jag att det är absurt att en eller flera personer kan göra vinst på andra människors arbete. Därför så anser jag att den aktiemarknad vi har skapat är förkastlig. Ett spel med spekulationer som går ut på att den som redan har pengar kan göra mer pengar genom att satsa på rätt aktier. Den som inte har råd att köpa några aktier går lottlös.

Ärligt talat så roar det mig delvis att börsen rasar. Det är en form av utnyttjande av andra människor att göra vinst på deras arbete och om en person förlorar lite av sina vunna pengar så kan jag inte annat än tycka att det är rätt åt den.

Det tragiska är bara att vi har ett pensionssystem som är beroende av den här börsen. Att AP fonderna tappat 354 miljoner på ett enda amerikanskt företag säger något om hur osäkert det trots allt kan vara att placera gemensamma pengar i aktier och fonder.

Jag är mycket väl medveten om att det för den enskilda individen generellt alltid lönar sig bättre att spara i fonder eller aktier än i någon annan form på lång sikt. Dock bygger det på att man har ett kapital att investera och att några andra människor arbetar flitigt så att spekulanterna uppvärderar företaget, avskyvärt!

måndag 14 juli 2008

Yttrandefrihet och imperialism

Jag tillhör dem som vanligtvis håller med om att USA ofta är stor del i problem och konflikter som sker på andra håll i världen. Imperialismen skapar mycket ondska.

Dock så tycker jag att Farooq Sulehrias text, översatt av Katarina Wikström är ett intressant inlägg i debatten.

Skulle gärna utveckla detta mer, men det får bli en gång när jag inte arbetar!

söndag 13 juli 2008

Revolution

Försöker komma ikapp lite här i bloggosfären så jag har skummat lite sidor som jag inte besökt på ett tag. I slutet av ett inlägg så citerar Kajsa Borgnäs Lars Forsell, ett par rader som jag genast föll för:

Det finns inga skäl för optimism

Det finns inga skäl för pessimism

Det finns skäl för revolution

Klockrent!

Nästan 3/4 av studenterna stödjer vänsterblocket

Idag har ordförandena för de tre röd/gröna studentförbunden gått ut i Svenska Dagbladet med en debattartikel om att nära tre fjärdedelar av Sveriges studenter idag skulle rösta på något av de tre partierna i vänsterblocket.

Fantastisk läsning med tanke på att det ju, precis som de skriver i artikeln, är många av dem som kommer att vara de som hörs i debatten i framtiden. Det är också lite på det ämnet som jag har hakat upp mig.

Denna, enligt mig ofta, övertro som vi i Sverige idag har på akademiker som opinionsbildare och "tyckare" har gått lite för långt. Självklart så kommer en person med en viss utbildning alltid att ha ett försprång i det/de ämnet/ämnena som personen i fråga läst. Jag ställer mig dock kritisk till att vi lätt generaliserar genom att tro att en person med en akademisk utbildning helt generellt har viktigare inlägg att komma med i debatter om hur samhället ser ut och vilket samhälle vi vill ha.

En teknisk civilingenjör kommer förmodligen alltid att vara bättre än en undersköterska på att förklara hur ett vindkraftverk fungerar och en psykolog kommer förhoppningsvis kunna diagnostisera en persons psykiska problem bättre än vad en plåtslagare kommer att kunna göra.
När det handlar om vilken värld vi vill ha, hur vi vill att samhället skall se ut, hur vi ska skapa rättvisa och jämlikhet, då är jag mer tveksam.

Självklart ska vi utnyttja olika personers sakkunsap gällande könsmaktsordningar, skattesystem, pedagogik, vårdlösningar, osv. Det är dock viktigt att minnas att alla människor bidrar med tankar och erfarenheter I dagens samhälle, när vi kan få all information vi önskar eller efterfrågar genom att sätta på datorn, så är det inte heller nödvändigt att ha en akademisk utbildning alla gånger för att ha lika mycket kunskap i ett ämne eller en sakfråga som en som fått samma kunskap på universitetet eller högskolan.

Missförstå mig rätt, självklar inser jag att det många gånger vidgar ens perspektiv att studera på högre nivå och att man många gånger får en vana att ta in information på ett sätt som annars kan vara svårt. Av den anledningen är det heller inte konstigt att det genom historien främst varit akademiker som varit ledande revolutionärer och visionärer (om inte alla...). Av den anledningen är det också otroligt viktigt att vi fortsätter kämpa för att allt fler ska få chansen att studera vidare, oavsett social bakgrund. Alliansens begränsningar av möjligheten att läsa in behörighet senare i livet och dess direkta åtgärder för att försvåra för utländska studenter att studera i Sverige är otroligt bakåtsträvande. Vi på den vänstra sidan måste vara tydliga med att vi aldrig kommer att acceptera att universiteten återigen blir någon slags "elitskola" för samhällets redan privilegade och att vi ser det som en av våra viktigaste frågor att alla som vill skall ha möjlighet att studera vidare direkt efter gymnasiet eller senare i livet.

Men faktum är att alla troligen aldrig kommer studera vidare (det är nog heller inte vår önskan att alla gör det) och inte ens majoriteten av folket gör det idag. Självklart kan en akademiker många gånger förstå hur en "ickeakademiker" lever och många gånger vad den vill, antingen genom tidigare erfarenheter eller genom att läsa eller lyssna sig till vetskapen. Många gånger lever en ickeakademiker och en akademiker ganska lika liv och har troligen ganska många gemensamma eftersträvanden. Något man sällan tänker på är att samma sak gäller åt andra hållet. Dock så är det många gånger så att den allra bästa att beskriva en livssituation eller en önskan är den person som är i den situationen eller har just den önskan. Lite som det berömda klippet när Göran Persson och Carl Bildt diskuterar klassamhället, när det kommer till kritan så är det Göran som vet hur det är att leva i klassamhället som Bildt säkerligen studerat noga uppifrån.

Än idag så spelar föräldrars utbildningsnivå och ens sociala bakgrund stor roll över vilka som väljer att studera vidare och alltså har den majoritet av befolkningen som inte studerar vidare troligen många gånger vissa erfarenheter och tankar som kanske inte finns hos majoriteten av våra akademiker. Låt oss forsätta kämpa för att alla, oavsett klass och utbildningsbakgrund, skall ha lika möjlighet att studera vidare och låt oss tills att vi uppnått detta lyssna till alla och sluta värdera och döma människor och dess tankar efter deras utbildning.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

lördag 12 juli 2008

Farc och mediaklimatet

Det är inte lätt att idag uttrycka en åsikt som är det minsta kontroversiell. Jag tänker på vad som inträffade när Anton Berjsmark uttalade sig kritisk till att gatuvåldet blivit ett samhällsproblem först när en av överklassens söner råkade ut för det.

Att idag ställa sig kritisk till klassamhället, eller att ens påtala att ett klassamhälle finns, är lite lätt att utmana sitt öde. Vi hyllar alla demokratin, vi påstår att har man fria val så betyder det att man lever i ett helt demokratiskt samhälle. Att påtala att det är kapitalet som styr nyhetsrapporteringen, att det i många demokratiska länder är kapitalet som styr hur stor valbudget ett parti har, att påtala att kapitalet är de som främst skapar våra normer och inbillar oss vad som gör oss lyckliga, det är att säga att man själv är cynisk. Det är också att säga att man säger upp sin rätt att bli tagen på allvar.

Det guerillakrig som pågår i Colombia har blivit ordentligt på tapeten nu på senaste tiden. Hela våren har rapporteringen varit mer intensiv än vad jag personligen uppfattat den någon gång tidigare, men nu med fritagningen (eller av några mutade: frigivningen?) av Ingrid Betancourt och några ytterligare ur gisslan har nyhetsrapporteringen troligen nått sin högsta peak.

Fredrik Malm har då tagit tillfället i akt att ägna sig åt smutskastning av sina politiska motståndare, igen. 2006 skrev han en artikel där han uppger att ledande vänsterpartister, bland annat Ali Esbati stödjer Farc. Malm nämner bara i förbifarten att demokratiuppropet rörde de nyckfulla terroristlistorna. Självklart problematiserar Malm inte heller guerillan, utan framhåller dem endast som "de onda" som sysslar med knarkhandel, barnsoldater och kidnappningar. 2008-07-09 fick han på nytt artikeln publicerad, denna gång i Unt. De har tydligen inte bemödat sig med att kontrollera om artikeln verkligen är aktuell, utan det är som med den mesta nyhetsrapporteringen i tidningar numera, de publicerar vad som hälst för att få så mycket uppmärksamhet som är möjligt och i en tid då Farc är hatade av (nästan) hela världen så är det klart att denna "nyhet" uppfattas som smaskig. Ali Esbati bemöter på nytt Malms artikel på sin blogg, där finns även läken till det tidigare besvarandet av artikeln.

Personligen tycker jag att det är tråkigt att rapporteringen om Farc är så ensidig. Självklart är det hemskt för de kidnappade och det är svårt att hitta argumet för att försvara dylika handlingar. Även en av vår tids mest framstående revolutionärer, Fidel Castro i bland annat DN, har länge sagt just att inget revolutionärt mål rättfärdigar kidnappning. Utnyttjandet av barnsoldater är självklart förkastligt och knarkhandel känns för mig också svårförsvarat. Utpressning lika så. Men kanske finns det ändå en viss logik i att som marxistisk guerilla tvinga de allra rikaste att sponsra kampen för en rättvis värld? Jag har väldigt svårt att acceptera att en människa gör sig rik på andra människors arbete. Idag när rikedom många gången skapas av aktieinnehav är det lika tydligt som alltid hur många människor som gör sig rika på andra människors arbete. Jag är inte helt övertygad om att det är mer rätt att göra sig rik på det arbete andra utför, än det är att tvinga någon som tjänar opropotionerligt mycket pengar att avstå en viss procent av de pengarna.

Jag vill på intet sätt försvara de oförrätter som gerillan i Colombia begår. Dock vill jag att man ska minnas i debatten att många av guerillans krigare inte gör sig rika på kokainhandel. Att leva i ett land med så stora klyftor, så hårt militärklimat, stora motsättningar inom landet och med så liten rätt att uttrycka sin politiska åsikt om den är lagd åt vänster, går inte att jämföra med det samhälle vi lever i i Sverige idag. Det är viktigt att vi är öppna för dialog och lyssnar på vad alla sidor har att säga. Att lägga ord i munnen på folk, för att de kanske eventuellt mellan raderna uttalar ett visst stöd för ett politiskt mål är pinsamt. Med Hugo Chavez hjälp pågår det fredssamtal i Colombia, detta arbete tycks bli svårare ju hårdare regeringen försökt tysta guerillan. Varför försöker vi i Sverige 2008 att tysta människor genom att totalt misstolka dem offentligt?

Avslutningsvis så vill jag påtala att det finns en fantastisk film, Guerilla Girl om en tjej som går med i Farc. Hon tillhör inte de fattiga, hon är inget barn, hon är en akademiker som tröttnat på orättvisorna men inte har någon rätt att försöka bekämpa dem på demokratiskt vis. Den sidan av myntet är också viktigt att belysa.

fredag 11 juli 2008

De självklara frågorna

Det är framförallt en sak som slagit mig under besöket i Almedalsveckan. Oftast så glömmer man bort att kämpa för de verkligt självklara frågorna. Helt enkelt för att de för mig känns som att det är så pass självklara saker att jag nästan glömmer bort att frågorna inte redan är genomdrivna.

Jag inbillar mig ofta att alla människor håller med om de allra mest självklara och grundläggande rättigheterna och i så fall innebär det rimligtvis att de beslut som krävs för att uppfylla de frågorna eller kraven redan är tagna. Dock så är det ju inte så, många lagar finns inte och många rättigheter uppfylls inte. Den kommande tiden ska jag verkligen försöka att kämpa mer för de allra mest "självklara" frågorna, de som vi i en bra värld skulle ha lämnat bakom oss sedan lång tid tillbaka. De frågor jag främst tänker på är följande (vissa främst internationellt och vissa främst nationellt):

- Rätten till mat
Det är för mig oförklarligt att det finns folk som svälter i världen. Hur kan vi i västvärlden någonsin inbilla oss att människor som är undernärda eller uttorkade någonsin skall kunna kräva demokratiska rättigheter? Hur kan vi i västvärlden acceptera att denna mänskliga rättighet inte uppfylls? Det är dags att ändra reglerna för handeln och se till att fördela matresurserna.

- Jämlik sambo- och äktenskapslagstiftning
Jag ställer mig otroligt frågande till att vi år 2008 fortfarande inte har en könsneutral sambolag! Finns det något argument till att två män eller två kvinnor inte ska kunna ta ett gemensamt lån och bo tillsammans i en lägenhet med samma regler som ett tvåkönat par? Nej det gör det inte! Att vi i Sverige kan ha så diskriminerande lagar fortfarande är för mig oförståeligt.

- Man skall inte få göra vinst på skattepengar genom att driva skola (eller vård)
Det finns många olika åsikter om friskolorna och framförallt finns det otroligt många hållbara argument emot dem. Bristen på insyn och kontroll, svårigheten att planera antalet skolplatser kommunerna måste tillhandahålla inför terminsstarterna, osv. Det finns ett och annat bra argument för också, att det händer att skolor faktiskt anpassar sig mer efter olika elevers behov och nya pedagogiker används. Dock har jag aldrig hört ett enda bra argument för att företag skall få göra vinst genom att driva skolor. Det är helt absurt att våra gemensamma skattepengar skall kunna ge utdelning i någons aktieportfölj. Vi får inte acceptera att skattepengar tas från elever och ges till aktieinnehavare. De nuvarande reglerna är så absurda för mig att jag nästan inte tror att det är sant!

- Klimathotet och konsumtionen
Jag tycker att det säger sig själv att vi inte kan fortsätta konsumera som vi gör. Bilar, flygningar, otaliga mängder kött, transporterat vatten, osv, osv. Vi vet att för att hela jordens befolkning skulle kunna leva som en medelsvensson så skulle vi behöva tre jordklot till. Vi har uppenbarligen inte tre jordklot till. Det är dags att politiken sätter gränser, eftersom att vi som konsumenter uppenbarligen inte klarar av det!
Jag vill även tillägga att de som hävdar att detta "löser sig själv" genom andra energikällor, ekologiska produkter och dylikt bör tänka en gång till. Det finns inte råmaterial på jorden att producera miljöbilar till alla människor. Dessutom krävs det så pass mycket energi för att tillverka en bil att det är miljövänligare att behålla sin bensinslukande tidigare bil. Det är dags för oss att bygga ut järnvägen och ställa bilarna för gott!

Ordfront har en otroligt bra artikel på ämnet, främst om olja men den belyser vår energianvändning och gör en ganska mörkrädd!


Det finns många fler självklara frågor, men man måste ju börja i någon ände!