Politiken framför personen

Socialdemokrater är ofta överens om att politiken och ideologin skall vara det viktiga att kommunicera, person skall komma i andra hand. Det har visat sig svårt att hålla sig till den retoriken och jag skulle gissa att politiken idag är mer personfixerad än någonsin. Detta är nog inte av godo för socialdemokraterna.

Jag tillhör dem som önskar att socialdemokraterna vågade föra en vänsterpolitik. Inte en konservativ politik där allt handlar om försöka hålla Sverige kvar i 80-talet genom att återställa allt till vad det en gång var. Jag vill se en konstruktiv vänsterpolitik, gamla metoder kanske, men utvecklade för idag.

Det är inte någon hemlighet att det finns stora motsättningar inom partiet om hur vi ska utveckla vår politik, eller om hur vi inte ska utveckla vår politik. Det är heller inte av ondo att dessa motsättningar existerar. Självklart är det problematiskt när människor som inte delar den demokratiskt socialistiska ideologin ändå går med i paritet för att försöka förändra det inifrån, men det är en annan sak. Motsättningar är normalt inte av ondo, de leder till debatt och utveckling.

Problematiskt blir det dock när politiken istället för politik kommer att handla om person. Jag tycker att Socialdemokraterna just nu utvecklas i fel riktning, i en riktning som inte majoriteten av medlemmarna stödjer. Istället för att ägna sig åt personliga påhopp borde vi diskutera vilken politik som skall föras. Istället diskuteras partiordförandens kompetens. Det är ett demokratiproblem om det är så att politiken bestäms av partiordföranden med några få, men det kan inte vara partiordförandens eget fel, det tyder i så fall på ett fel i organisationen.

Jag tror säkert att Nalin Pekgul har en poäng, att Mona får mer kritik för att hon är kvinna, men med politiken i första rummet skulle en snedvriden politik inte kunna bero på vem som sitter på ordförandeposten.

En vänsterpolitik är vad alla vi sossar som är kritiska till dagens punkter i rådslagen borde driva, men vi borde inte låta oss luras i fällan att kasta skit på enskilda partikamrater. Det är precis vad högern vill. De tror på personfixering, de tror på en stark ledare, de låter en person forma hela partiets politik. Vi tror på folkrörelsen, vi tror på medlemmarna, vi säger oss tro på demokratin, även inom partiet! Kasta skit på kassa politiska förslag och uttryck bättre förslag, men ägna inte tid på att kasta skit på enskilda personer, även om de kastar skit på oss. Det borde vara just detta som åtskiljer oss vänstersossar, att politiken är det viktiga!

Dagarnas väljarras tyder på att människor vill se en vänsterpolitk i Sverige framöver, en politik som ger jämlikhet och minskar klyftor, en politik som kanske ger mindre valfrihet i vården, men mer frihet till alla människor. Det är dags att partiet tar förnuftet till fånga och börjar kommunicera just detta

DN skriver idag en del om saken...

Maryam Yazdanfar skrev igår om mordet i Husby med ungefär samma utgångsvinkel som jag, läsvärt
Läs även andra bloggares åsikter om: sossar, Socialdemokraterna, personfixering, demokrati och politik

Tillhör man inte överklassen är ens liv inte mycket värt

En vän till mig hamnade i blåsväder förra året för att han kritiserade det faktum att ett våldbrott mot en ung kille från innerstaden med inflytelserik familj får så mycket större proportioner än när det handlar om ett liknande överfall på en grabb från ett mindre bemedlat område, eller som de flesta tänker men få vågar säga, en ung kille från en lägre klass.

Framförallt en journalist reagerade med taggarna utåt, han förvred texten som min vän skrivit och anklagade honom för både det ena och det andra på första uppslaget i en viss tidning. Han kan möjlighen ha haft ett rätt, det faktum att han konstaterade att det finns ett klasshat. För det finns ett klasshat. Klasshatet är sprunget ur det faktum att människor lämnas utanför.

Får man inte vara med i samhället på samma villkor som andra p.g.a. anledningar som att man inte kommer från rätt familj, inte har tillräckligt mycket pengar, inte har rätt hudfärg eller inte är van vid en viss sorts sociala koder så är det otroligt lätt att de föds två känslor, antingen uppgivenhet eller ilska.

De uppgivna kritiseras ständigt i medierna och de jagas av makthavarna. Det är de som blir anklagade för att vara lata och bidragsberoende.

De arga jagas ständigt de också, det är dem vi kan läsa om i tidningarna, de som rånar, slåss, kastar sten på polisen, osv, det är där klasshatet visar sig. Klasshat handlar om en ilska mot dem som inte ger människor en chans, mot dem som har alla förutsättningar och vägrar ge andra detsamma, en ilska mot människorna som ignorerar andra för att de inte beter sig eller ser ut så som överklassen tycker är passande. Det väcker ilska om man aldrig får en chans.

När en ung kille från Husby blir mördad spelar det ingen roll att han inte tillhör de ilskna, det spelar ingen roll att han inte tillhör de uppgivna, Romario är ändå inte lika mycket värd som Ricardo enligt makthavarna, inte enligt journalisterna heller (även om DN skrev en klok ledare i ämnet).

Nej, min vän fick, föga förvånande men mycket upprörande, bevisat för sig och alla andra hur rätt han hade. Ett våldbrott mot en kille från över- eller övre medelklassen är viktigare för samhället än ett likadant mot en kille från en lägre klass. En kille från en lägre klass som dessutom är svart och muslim.

Läs även: Paulina, Gabbi på Rebella

Vill även tillägga (apropå artikeln i Metro imorse) att jag tycker det är hånfullt att Muf nu går ut och låtsas vara förkämparna mot våldet i förorten. Moderaternas hela politik går ut på att öka klassklyftor, de talar om att besegra utanförskap men hela deras politik leder till att öka utanförskap. De tar ifrån oss från de mer utsatta förorterna den lilla utjämning som finns i form av vård, socialförsäkringar och extra resurser till skolorna, till förmån för dem som fötts in i en tryggare klasstillhörighet.

Snart är det bara Vänsterpartiet som fortfarande är sossar

Jag börjar undra vart Socialdemokraterna är på väg. Någon undersökning har visat att många som röstar på socialdemokraterna hellre ser en gemensam med regering med bara miljöpartiet än en med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Enligt min mening verkar Vänsterpartiet dock vara de enda som fortfarande vill driva en socialdemokratisk politik.

Vänsterpartiet förstår att man behöver skatter för att finansiera ett välfärdssystem, men S och MP basunerar ut att det "inte går att vinna val" eller "inte är rimligt att gå till val" på höjda skatter.
Vänsterpartiet verkar numera vara det enda parti som inte köpt Alliansens bild av lata fuskare som lever på bidrag utan som fortfarande har en tro på att arbetslösa och sjukskrivna inte är en annan "sorts" människor än gemene person.

Anton Bergsmark har skrivit ett bra inlägg på Sossebloggen om att vi måste ställa mycket tydliga krav på Miljöpartiet om vi ska regera med dem, apropå Peter Erikssons utspel på DN debatt. Personligen skulle jag önska att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet fick ensam majoritet, det kanske är det enda sättet att få den Socialdemokratiska ledningen att äntligen driva en socialdemokratisk politik och sluta ta över Alliansens smygrasism och deras förakt mot sjukskrivna.

Det är verkligen dags att den Socialdemokratiska ledningen slutar upp med att stirra sig blind på att försöka vinna röster från småföretagarna i Stockholms innerstad och minns vilka det är vi kämpar för, akut för de svagaste i samhället, i förlängningen för alla. Vi kan inte hålla på och göra skillnad på människor och människor, ge människor från andra delar av världen ett annat människorvärde än svenskfödda. Vi blir inte andra människor för att vi bli arbetslösa, vi förvandlas inte för att vi blir sjuka, det händer vissa av oss och vissa har turen att klara sig. Vissa har så stora skyddsnät att de inte behöver tur för att klara sig, det är inte dessa personer vi måste stå upp för. Ett citat från Åsa Linderborgs bok som ingen bör negligera är följande:

"Han ... förklarade att man inte kan dela upp arbetare i fina och fula. Arbetarklassen är ett kollektiv bestående av miljontals individer som var och en trotsar alla schabloner"

Alla dem måste vi kämpa för!


Avslutningsvis vill jag (återigen) rekommendera alla att läsa Alex Tahirs analys av hur det kommer sig att (S) i så snabb takt kan föra en allt mer borgerlig politik, jag hoppas han har fel, men känner mig inte allt för trygg i min förhoppning (vilket jag skrev redan igår)!

Läs även andra bloggares åsikter om: sossar, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Skatter

Ur socialdemokratisk synvinkel

Äntligen!

Sossebloggen är här.

Om att frånsäga sig ansvar - om att alltid vara feminist

Jag hade tänkt låta bli att kommentera Zandén och Gyllehammars antifeministiska debattinlägg. Till sist känner jag dock ändå att jag har något att säga.

Karin Eder-Ekman, redaktör på Newsmill skriver själv "Naturligtvis ville jag publicera deras text!" och vidare "Hade varit tjänstefel av mig att inte publicera". Stämmer verkligen detta? Hon hävdar att hon inte kunde låta bli för att hon inte håller med författaren i sak. Det är upp till alla redaktörer att bestämma vad som publiceras i deras tidningar, detta gäller självklart Eder-Ekman också.

Det fyller knappast någon funktion att publicera alla sjuka åsikter som finns runt om i landet och världen. Precis som att man inte alltid ska låta sig luras att bli provocerad. Ville Eder-Ekman endast ha uppmärksamhet så har hon ju tyvärr lyckats eftersom att många med mig inte kunnat låta bli att provoceras. Däremot försvarar det inte hennes beslut att publicera detta inlägg istället för ett mer kvalitativt.

Att en f.d. Bang redaktör låter två hyfsat kända kvinnor uttala en så föråldrad syn på kvinnligt, manligt och kärlek är tråkigt. Visst behöver vi en diskussion om ideal, om drömmar. Jag håller helt överens med författarna om att vi måste tillåta andra än de stereotypa drömmarna. Vi måste låta människor leva i vilka konstellationer de vill och sluta klänga fast vid den konservativa synen att kärnfamiljen är den enda vägen till lycka.

Men att hävda att mannens makt över kvinnan och mannens ägandeförhållande till kvinnan skulle ha någonting med frihet eller utrymme att göra är ett hån. Ett hån mot alla kvinnor som lever i förhållanden där mannen slår, tvingar, förtrycker. Inlägget är ett hån mot de kvinnor och män som vågar vara sig själva istället för sina genus, den är dessutom ett hån mot alla kvinnor och män i världen som hela tiden måste leva med patriarkatet att säga att det är det som är kärnan i ömhet och vägen till kärlek.

Redaktören försvarar sitt beslut på den egna bloggen, de flesta kvällstidningar (och dyl.) har skrivit om inlägget: om inlägget: Aftonbladet, Metro och Expressen. Även
GT skriver om det.

På Antipatriarkal agenda kan man läsa en vettig reaktion mot inlägget!

Desperata moderater och fördomsfullt förakt

Apropå kärlek till den andre så försöker nu vår regering åter att ta billiga poäng genom att utmåla invandrare som en annan sorts människor.

Tobias Billström och c/o skriver idag på DN debatt att "Det finns ingen rättighet för just invandrare att vara arbetslösa i någon speciell del av Sverige." Han försöker vidhålla myten att detta är den enskildas val. Han missar att när arbetslösheten nu ökar så är det invandrare och ungdomar som drabbas värst, det beror knappast på att de väljer att drabbas.

Vidare skriver Billström att "Men lyckas vi inte bättre än i dag att se till att alla som flyttar till Sverige både försörjer sig själva och respekterar grundläggande regler i samhället, skapas grogrund för allvarliga konflikter." Jag undrar om Billström själv tror på detta, eller om han endast vill locka till sig några väljare från sd? Stockholms mest segregerade områden heter Täby, Lidingö, Danderyd. Det är en riktigt pr-grej numera att tala om vilka hårda krav man ska ställa på invandrare och asylsökande, men få vågar tala om vad segregationen till stor del handlar om. Få vågar skriva debattartiklar om hur ljushudade svenskar anstränger sig för att bosätta sig och sina barn i områden där det finns så få människor som möjligt med andra bakgrunder.

Eftersom att det numera är tabu att tala om klass så skriver heller ingen debattartiklar om att det är just en klassfråga dessa ”konflikter” som Billström talar om egentligen handlar om. När västvärlden diskuterar problemen i t.ex. Rio de Janeiro så är ingen sen att påpeka att det handlar om de stora inkomstskillnaderna. Alla är i princip överens om att brotten är så grymma för att brottslingarna inte har något att förlora då de är så utsatta från början. De flesta håller med om att överklassens sätt att isolera sig bakom murar och väktare bara bidrar till ett hårdare sammhällsklimat.

Vi har inte i närheten av Rios problem. Men vi har symptomen. Här säger vi dock att problemen beror på att vi inte klarar av ” att klargöra våra krav på människor från andra kulturer”.

Billigt Billström!

Bra inlägg om rasismen idag finns att läsa på Roya och Matildas blogg.

Hanna Löfqvist kommenterar konkret
Heiti Ernits kommenterar helt sant
Bra kommentarer även av Christian Norlin
Björn Andersson skriver tydligt om rasism och risken med att kategorisera människor

Medkänsla och kärlek till den andre, måste sträcka sig över fokusgrupper

"Medkänsla och kärlek till den andre, måste sträcka sig över fokusgrupper"
Så avslutade Johan Nyström sitt inlägg på SSK bloggen igår. Har tänkt mycket på just den meningen sedan jag läste det, vilken enkel sammanfattning av alla ilskna känslor jag fick efter att ha läst Sahlin – Östros debattartikel häromdagen.

Man blir först och främst sosse för att man vet att man tjänar på det. Vet att
- man aldrig skulle haft råd att gå i skolan i 17 eller 18 år om man själv betalade alla avgifter
- en privat sjukförsäkringen blir för dyrt
- att man inte har kontantinsatsen till en bostadsrätt utan behöver en hyresrätt

Till detta kommer dock en känsla av rättvisa och solidaritet. En känsla av att det saknas rättvisa när en person kan tjäna 350 gånger mer än en vanlig anställd. Solidaritet handlar om vilket samhälle man vill ha.

Som Johan Nyström påpekade i gårdagens inlägg verkar Socialdemokraterna alltså ha en svacka på området solidaritet, i alla fall när det kommer till de mest utsatta. All fokus är på att "vinna medelklassen" och locka över stockholmarna från Alliansen.Detta görs bäst genom att föra en socialdemokratisk politik: tydlig omfördelningspolitik, satsningar på utsatta områden, storsatsning på kollektivtrafik och hyresrätter.

Mona Sahlin och Östros skrev på DN debatt "Det är i småföretagen många av framtidens jobb finns. Vi kommer därför att sänka arbetsgivaravgiften för de minsta företagen." För att locka en viss fokusgrupp. Helt klart att glömma känsla och hjärta. Är det något vi inte ska göra så är det väl att sänka skatter för våra mesta momsfifflare. Jag har aldrig träffat en egen företagare som inte handlar hem prylar till den privata bostaden momsfritt. Möjligen skulle vi extrabeskatta egenföretagarna som en utjämning. Det är småföretagen som står för en stor del av svartjobben, de som kostar samhället 133 miljarder i uteblivna skatter. Dessa vill Sahlin och Östros underlätta för? Vilket hån.

Ett bra löfte som gavs av Sahlin och Östros var dock beskedet gällande arbetslöshetsförsäkringen. "Avgiften till arbetslöshetsförsäkringen kommer kraftigt att sänkas med en skattereduktion." I det förslaget finns lite mer hjärta. Det kommer lika mycket människor till del som verkligen behöver det, som dem som klarar sig oavsätt. Jag hoppas dock att LO vinner frågan, att det inte blir ett återställande av a-kassan, utan att socialdemokraterna vågar utveckla den och göra den mer generös.

Dags att skapa en stark opinion

Idag har Lars H Gustafsson tillsammans med två medförfattare skrivit på DN debatt om problematiken med det nya privata barnsjukhuset.

Jag har skrivit om problematiken kring det privata barnsjukhuset tidigare och om principproblemet med att göra vinst på skattepengar redan i mitt första inlägg så jag ska inte rabbla mina argument emot detta igen.

Dock så tycker jag att det är viktigt att vänstern i Sverige försöker samla sig och skapa motstånd mot detta påhitt. Jag är övertygad om att majoriteten av befolkningen inte tycker att det är rätt att plånboken ska bestämma vilken vård barn har rätt till och det är dags att vi tar tillvara dessa instinktiva åsikter och bildar en stark opinion mot dessa cyniska reformer av vårt samhälle.

Moderaterna ställer krav på jämställdhet i skolan

Min chef, som är en person jag ser upp till och beundrar på många vis, sa en gång att hon slutat säga ”söt” om små flickor och försöker säga ”vad tuff du ser ut” till alla små barn, pojkar som flickor. Jag har försökt ta efter detta. Försökt att inte tala om för min lilla kusin hur fin hon är när hon niger. Det är svårt, väldigt svårt.

Exemplen är oändliga. Jag vet ett par som inte ville uppfostra sina barn till en typisk pojke och en typisk flicka, men flickan började på dagis, därefter i skolan och efter ett antal år av tjat fick hon sitt rosa prinsessrum.

Att påstå att hur typiskt "manlig" eller "kvinnlig" en människa blir av sin uppväxt skulle vara en ”fråga för barnet och dess familjeomgivning” som vissa försöker hävda (just i detta fall skribenten på bloggen klotband) är naivt. Det är dessutom bevisat att gener förändras av omgivningen under uppväxten, se DN och en analys på vetenskapsnytt bloggen, så att hävda att ens genus är genetiskt blir också allt mer tvivelaktigt även om många ännu försöker.

Alla håller nog med om att man skapas av fler än sin familj, att ens övriga omgivning har en stor inverkan på vem man blir. Barn och ungdomar i Sverige spenderar en stor del av sin tid på förskolan och i skolan, därav bör man kunna dra slutsatsen att de man möter under denna tid får en viss påverkan på hur man blir. Ens genus påverkas alltså av miljön och även om två föräldrar alltid skulle behandla sin son och dotter precis lika så hjälper detta föga om barnen under halva sitt vakna dygn behandlas just som en pojke och som en flicka.

Det är på tiden att alla lärare utbildas i genus. Det är på tiden att det blir självklart att alla skolpersonal skall behandla alla barn lika. Det är glädjande om även vissa moderater börjar se att det finns ett könsmaktssystem. Dock så är jag benägen att hålla med Gudrun Schyman, om de nu ser detta, hur kan de missa att könsmaktssystemet följer med även i resten av samhället och ända in i styrelserummen?

Läs om moderaternas krav på skolan i Svd

Knappast någon nyhet

Idag kan man läsa i Svd och Metro att ägarna i Maria beroendecentrum tillsammans kunde plocka ut en vinst på 84 miljoner kronor förra året. Som jag påpekat tidigare är det helt absurt att privata bolag gör vinst på våra gemensamma skattepengar, däremot är det skrattretande att kalla detta en nyhet. Att privata bolag gör vinst på våra skattepengar har varit realitet i många år nu. Precis som VD:n Lotta Olmarken påpekar för Svd så är det normalt.
”Vi har absolut agerat rimligt. Vi har gjort en vinst på runt 10 procent per år, det är normalt och nödvändigt för ett privat bolag”

Hon har självklart rätt och det är av just den anledningen som vård, skola, omsorg och liknande inte borde drivas av privata bolag. Framförallt så borde det vara absolut förbjudet att göra vinst på verksamheten. Vilket i principen skulle innebära samma sak, inga privata bolag skulle då längre ha något intresse av dessa områden. Möjligen skulle ett och annat kooperativ finnas kvar.

Dag Larsson säger till Svd ”Jag vet inte varför [avtalet med bolaget förlängdes]. Poängen med en avknoppning är att det ska bli billigare för skattebetalarna och så verkar det inte ha blivit.”

Det är detta och dylika uttalanden som får mig att ibland skämmas över att vara sosse. Denna smygliberala inställning som går ut på att konkurrens alltid är positivt för ”kunderna”. Det må så vara att det många gånger stämmer att konkurrens pressar prisen och ibland höjer kvaliteten på handelsvaror för köparen. Missbruksvård är ingen handelsvara, det borde bara vara en rättighet.

Att göra vinst på skattepengar är alltså ingen nyhet, det är tvärt om normalt. Kanske är det dags att göra det omöjligt?

Ali Esbati skriver en krönika i Flamman på ämnet privat vård.

Hedersvåld eller sexism - pest eller kolera?

Sanna Rayman gör det, på Svds ledarsida, som vanligt väldigt enkelt för sig när hon avskriver att det skulle finnas någon likhet mellan förtrycket av muslimska kvinnor och den fanatiska utseende hetsen hos västerländska kvinnor.

Jag har många gånger debatterat för just detta, att det är olika symptom på samma förtryck, mäns makt över kvinnan. Det handlar om ett hot om att inte bli accepterad, att inte få tillhöra, att bli utstött. Att det är sprunget ur samma patriarkala struktur ser jag inga tvivel på.

Förenklingen tycker jag ligger i att säga ”Medan grunden för det ena är en fri vilja är det andra ett barbariskt tvång”. Först och främst måste man fråga sig, existerar verkligen fri vilja? Människan vill tillhöra en grupp, vill passa in, vill bli älskad. Många gånger vill vi även bli beundrade, respekterade, omtalade och framgångsrika. För att uppnå detta krävs oftast att man mer eller mindre passar in i en viss mall. En man för mannen, en mall för kvinnan. Trots att vi lever i Sverige 2008 går den kvinnliga mallen till stor del ut på att se ut på ett sätt som vi lärt oss att män ”biologiskt föredrar”. Vilket troligen är en enda stor myt, men likväl den bild av kvinnan som alla blir påtvingade.

Jag tror inte att kvinnornas skönhetsoperationer, vare sig det gäller förstorade bröst eller förminskade blygdläppar, handlar särskilt mycket om fri vilja.

Dock så håller jag med om att det är skillnad i förtrycket. Även om de olika ingreppen, skönhetsoperationer och rekonstruerade mödomshinnor, görs för att kvinnan inte vill bli bortstött, så är det en stor skillnad, det är bara den ena som har ett uttalat eller outtalat hot att värja sig mot. Att försvara männens förtyck i hederskulturer med att vårt sexistiska förtryck är lika illa tror jag är att motverka sina syften. Båda är illa, på olika sätt.

Att tvinga en kvinna att dölja hela sig, för att hennes ansikte endast tillhör maken kan inte försvaras av någon som kallar sig feminist. Dock är det viktigt att minnas en sak: Lösningen får aldrig vara att vi tvingar en kvinna att ta av sig en burka, men vi bör arbeta för att ingen någonsin kan få tvinga en kvinna att bära en.

Människovärdet vi fordra tillbaka

Jag blir många gånger endast upprörd när jag läser DNs (eller Svds) ledare. Sällan håller jag med om vad deras åsikter. Men Niklas Ekdal skriver ofta vasst när det handlar om asyl och flyktingpolitik och dagens ledare är läsvärd.

Det är befriande att även borgerliga medier tar avstånd till danskanas inställning till invandring. Det är befriande att någon kräver att även de borgerliga tar avstånd från Sverigedemokraterna.
Jag ställer mig lite frågande till hans lovord av EU på denna punkt dock, som en välsignelse för flyktingsamordningen. Min starkaste kritik mot EU är just dess hårda gränser mot omvärlden och hur EU behandlar dem som försöker korsa de gränserna!

Två tydliga tal i Vitan, men mer radikal klimatpolitik tack!

Jag kände en positiv framtidstro när jag lämnade Vitabergsparken efter att ha hört Carin Jämtins och Mona Sahlins sommartal.


Att Carin lovade satsningar på skolbarn och ungdomar var mer än välkommet. Gedigen utbildning för alla är livsviktigt för att förhindra att klyftorna i samhället fortsätter öka. Skolan måste ges resurser så att det finns tillräckligt med personal av alla slag (lärare, kuratorer, bespisningspersonal, sköterskor) så att de vuxna hinner se alla barn. Samhället har mycket att vinna på att fånga upp de barn och ungdomar som håller på att hamna snett tidigt.

Förslaget att ge alla solbarn i Stockholm frukost i skolan är en ganska radikalt just nu när man oftast talar om att effektivisera och prioritera, men det är på sikt en nödvändig åtgärd. Huruvida barn äter frukost hemma har visat sig bero till stor del på den socioekonomiska bakgrunden. Alltså, i privilegierade områden är det en större andel av skolbarnen som äter frukost på morgonen än i mer utsatta områden. Frukosten är alltså en klassfråga och det är nödvändigt att alla barn får näringsriktigt frukost eftersom att det är som alltid, utan att ha fått människans kroppsliga behov (mat, vatten, sömn) uppfyllda så är det omöjligt att ta till sig kunskap. Kunskap är ju som bekant makt.

Monas punkt som engagerar mig som mest var den om investeringar i tåget. Det om något är en livsviktig fråga, utan jord kommer det ju som bekant inte att finnas något liv kvar, i alla fall inte mänskligt. Jag tillhör raden av människor som ställer mig helt frågande till hur tåget kunde bli det dyraste transportmedlet. På pappret har jag inga problem att förstå detta, konkurrens, billig olja, marknadsanpassade biljettpriser på tåget som har för få avgångar, osv. Det jag ställer mig frågande till är hur politikerna som styr kunde låta detta ske? I min föreställning är det just liknande saker som vi har politik för, för att styra utvecklingen i rätt riktning. Nu är det hög tid att satsa på tågen, både snabbare och fler tåg, men också betydligt lägre biljettpriser.

Mona sa också "Man kan älska bilen men hata bensinen" vilket är populistiskt skitsnack. Sanningen är ju att det är exakt det vi gör, även jag. Innebörden av den meningen kommer dock inte ge oss någon hållbar utveckling, i alla fall inte i dagsläget. Människor måste konsumera mindre, punkt. Bilar tar otroligt mycket energi att producera och kräver mycket energi att köra. Att införa rabatter på miljöbilar är ett hån mot miljön. Enligt konkurrenskraftens alla regler så vet vi ju att det som sker är att det pressar priserna på alla bilar. Nej, det är dags att våga vara radikal i miljöfrågorna även när det gäller transporten. Höj miljöavgifterna. Förbjud på sikt nyförsäljning av "vanliga" bilar. Höj flygskatten, drastiskt. Gör det ofördelaktigt att transportera gods på lastbilar än på tåg och båt.

Annars tycker jag klimatmålen som presenterades var bra, just nu känner jag mig stolt över att vara Socialdemokrat!

Läs mer om (hela) talet på: DN och Svd, även Aftonbladet går att läsa dagar som denna.

Ännu bättre skrivet om talet: Peter Karlberg.

Håll kvinnorna skräckslagna

"Tro inte att det inte händer dig" det var rubriken på Metros artikel om att överfallsvåldtäkterna ökar i augusti månad (vilket tyvärr inte är konstigt utan snarare handlar om temperatur och semester än på att månaden). Jag satt på tunnelbanan och kände hur ilskan bubblade upp i mig.

"Just parkerna är det viktigt att man undviker när man är ensam" säger Kia Samrell från polisen till metro. Okej, så som ensam tjej bör man inte gå genom parken, då får man kanske skylla sig själv om något inträffar? Dock så slutar det inte där, utan meningen fortsätter "men man är inte garderad någonstans".

Vart vill de komma?

Är tanken att skrämma tjejer helt bort från livet efter mörkrets infall? Att vi skall gå tillbaka ett par hundra år i tiden och bara låta tjejer vara ute i sällskap med bröder, fäder eller makar?

Tjejer och kvinnor idag lever inte i någon föreställning om att en överfallsvåldtäkt "inte händer mig". Tvärt om. Tack vara den massiva skrämselrapporteringen lever nästan alla tjejer och kvinnor idag i tron att chansen att bli våldtagen på gatan är ganska stor. Att man aldrig borde gå själv från tunnelbanan på nätterna, att man om man gör det hälst ska småspringa hem med mobilen i högsta hugg i den ena handen och nycklarna i den andra. Fast nej, de senaste åren har vi fått lära oss att vi absolut inte ska ha nycklarna i handen, dessa kan användas som vapen av våldtäktsmannen.

Följer man alla råd och rekommendationer så kan man snart inte gå ut alls. Nej, det som behövs är det motsatta. Om det promenerade ensamma tjejer på var och varannan gångväg så skulle man aldrig vara ensam. Om alla tjejer och kvinnor vågade promenera hem på nätterna med tunga trygga steg så skulle kanske maktbalansen så småningom börja förändras.

Framförallt så har media och alla föräldrar ett stort ansvar här. Varje våldtäkt är en fruktansvärd händelse för den drabbade och för samhället. En ständig påminnelse om patriarkatet där mannen tar sig rätten att ta för sig av kvinnan. Men detta får inte tillåta att begränsa alla kvinnor i alla dagar. Det är dags att sätta ned foten: Sluta skräm kvinnorna och tjejerna!

• Läs även Amnestys rapport om svenskars attityd till våldtäkter, vilken till viss del förklarar varför så mycket kraft ägnas åt att skrämma kvinnor istället för att ta itu med det verkliga problemet.
• Ung socialisterna har sammanfattat rapporten här.

Sjukdomsinsikt?

Sjukdomsinsikt? Nej, inte direkt.

DN skriver om rapporteringen kring brott och brottslingar, de skriver att media inte kunnat förändra attityderna till brott och brottslingar. Delvis sant. Till stor del att skylla ifrån sig. Media har makt att skapa opinion, skapa attityder. Fanns inte tillgången till de snaskiga artiklarna skulle attityden troligen fortfarande vara en annan. För mig framstår det hela som ett enda stort utnyttjande av brottsoffer och anhöriga.

Varför människor frossar i detaljer kring bestialiska brott förvånar mig delvis, men å andra sidan har människor alltid ägnat sig åt olika former av gladiatorspel. Människor behöver kontroll. Ibland genom lagar, ibland räcker det med vår gemensamma sociala kontroll. Ibland bör media själva kontrollera sig, men numera verkar kassaintresset styra så pass mycket att alla gamla principer får falla bort.

Igår kunde man läsa på löpsedeln om källarmonstret. Vad artikeln egentligen handlade om vet jag inte, men jag reagerade på just ordet/namnet "källarmonstret" och jag förstod att de syftade till Josef Fritzl. Aldrig hade jag vågat tänka att en människa kunde göras något så vidrigt som det han gjorde, jag har undvikt att läsa artiklarna då jag helst vill veta så lite detaljer som möjligt. Det händer ibland att människor gör hemska saker, ibland riktigt hemska, som att skjuta ned några av sina skolkamrater, utnyttja sina barn, mörda homosexuella, listan kan tyvärr göras ganska lång. Gör det dessa människor omänskliga?

Jag tror att människor i stort sätt formas av sin uppväxt och omgivning. Vissa har defekter i hjärnan eller psykiska störningar som gör att de har det svårare att formas på det sätt man önskar att människor formas. Många gånger visar det sig att människor som begår hemska brott själva blivit utsatta under sin uppväxt och många av Sveriges intagna har olika former av bokstavskombinationer och saknar därför många gånger empati eller de "normala" spärrar som de flesta av oss har inom oss. Är de omänskliga för det?

Trenden är att människor kräver allt hårdare straff för de personer som begår brott och allt färre människor pratar om vård. Detta hör troligen ihop med medias bild av de dömda, de målas upp som ondskefulla varelser, monster, omänskliga. Ibland går inte en människa att vårda, ibland måste personer spärras in inte bara för omgivningens skull utan även för dennes egen skull.

Frossandet i bestialiska brott är egentligen samma symptom som frossandet i kändisars olyckor och samma fenomen som gör att människor ägnar sig åt att titta på dokusåpor som går ut på att människor ska såra varandra genom att vara otrogna eller att göra bort sig.

Det är dags att skärpa kontrollen. Dags att sluta frossa i andras lidande och dags att skydda offren. I den bästa av världar skulle den sociala kontrollen räcka, i den bästa av världar vore det otänkbart att locka läsare genom att beskriva misshandeln och utnyttjandet av Bobby i detalj.

En bra kommentar kring ledaren finns på denna blogg: Paolo Pisoffi och Niklas Hellgren har skrivit ett inlägg som inspirerade mig och gör att jag önskar det fanns mer tid att utveckla även mitt eget inlägg.

Snart är Norge värre än Danmark

Dagens absoluta måste!

Läs Ali Esbatis artikel i Aftonbladet om rasismen och Fremskrittspartiet i Norge. Välskriven, obehaglig sanning.

Utvecklingen gällande främlingsfientligheten i Norden just nu får mig att må illa, jag förstår faktiskt inte hur så många människor kan vara så rasistiska. Vad har hänt med människors känsla för alla människors lika värde?

DNs ledare verkar dock i det närmaste hoppas på att trenden skall sprida sig även hit. Hellre rasism än social rättvisa, eller hur tänker de?

Härskartekniker, personval och Obamas retorik

Jag fascineras över Gerard Bakers parodi på Obama i Times. Han verkar så provocerad av Obamas förmåga att tala och föra sig. Provocerad över hans förmåga att övertyga och leda. Per Gudmundson har vissa poänger i sin ledare i Svd att det finns en fara i Obamas förmåga att utnyttja retoriken när människor börjar följa utan att riktigt veta vad de följer.

Jag förstår inte riktigt vad de förväntar sig. Väljer man främst en person och i andra hand en politisk inriktning så krävs det en karismatisk och otroligt retoriskt begåvad person för att bli vald, om man inte lyckas smutskasta sina motståndare tillräckligt istället.

Sedan är jag kritisk till sättet som Obama blir kritiserad på. Bakers parodi är helt klart ett sätt att försöka förminska honom, på ett sätt som ofta görs mot maktens kvinnor men mera sällan mot maktens män. Att USAs president har för mycket makt i vår värld är ingen hemlighet och ett faktum som ibland hjälpt oss men många gånger sjelpt andra. Men det är inte något nytt fenomen. Att försöka kritisera Obama för detta är löjligt, det är självklart briljant av honom att anstränga sig för att få stöd även utanför USAs gränser, med tanke på vilket hat ett nämnande av USA väcker hos många internationellt politiskt medvetna runt om i världen.

Kritisera gärna politikers åsikter, kritisera gärna personfixering i olika valsystem, kritisera gärna USAs maktövertag i världen, men använd inte härskartekniker för att förminska en kvinnas person eller en svart mans person förrän de används lika flitigt för att förminska vita män.

Sedan är jag inte sen att ställa mig i raden av människor som kritiserar vår, många gånger, naiva vilja att blint följa en ledare. Det har i historien många gånger visat sig vara oklokt eller t.o.m. katastrofalt. Vi borde ägna mer energi åt att verkligen sätta oss in i valbaras politiska program och ägna lite mindra energi åt att hajpa personer...

Livsviktigt uppror mot ett allt mer cyniskt samhälle

Jag kan ibland vara lite tvär och envis. Lite cynisk.
Förnuftigt så förstår jag att känslor även styr mitt politiska engagemang. Ofta så lyssnar jag på min magkänsla först och tittar på fakta därefter. Ändå har jag lite svårt för t.ex. reklamfiler för politiska ändamål som känns som att de bara försöker få en att må dåligt och agera därefter än att faktiskt komma med ett sakligt budskap.

Av den anledningen var min första reaktion att jag inte uppskattade kampanjfilmen som lagts upp för att skapa opinion mot det privata barnsjukhuset Martina. Dock får jag erkänna att filmen är väldigt bra just för att den innehåller alla sakliga argument, men samtidigt vänder sig till människors känsla. Framförallt uppskattar jag att människor agerar. Vi har sett det i FRA frågan, det är möjligt att skapa stor folklig opinion om några orkar dra igång motståndet.

I frågan om vi skall tillåta privata sjukhus, där man alltså kan köpa sig till en bättre möjlighet att få vård snabbt, kan man tycka att människors känsla för rätt och fel och någonslags grundlig rättvisa för de mänskliga rättigheterna skulle räcka, att man inte skulle behöva spela ångestladdad musik som komplement till fakta. Dock finns det i samhället väldigt många människor som ännu tror att man förtjänar mer än andra för att man tjänar mycket pengar, att det säger något om ens människovärde. I verkligheten behöver det inte ens säga så mycket om vem som arbetar hårdast.

Egentligen är det väl inte mer fel att tillåta privata barnsjukhus än att tillåta andra privata sjukhus. Att debatten kommit att kretsa just runt barnsjukhuset tycker jag är lite märkligt. Dock så är det något galet med samhället när människor kan köpa sig förbi andra människor, oavsett det handlar om barn eller vuxna!

Dan Josefsson skriver i DN väldigt bra om den pågående processen att försöka förändra våra värderingar och nedmontera vårt välfärdssamhälle.
rsmartina.se har startat en kampanj mot barnsjukhuset och på deras blogg kan man läsa mer.
En läsvärd reflektion över Josefssons artikel har Margus.
Alex Tahir från SSK skrev ett bra inlägg när nyheten om sjukhuset uppmärksammades i höstas.

När vinstintresset styr och människorna offras

De flesta företag fungerar så att när vinsterna tryter så sparar man in på pengarna. Detta är ju logiskt, ju mindre pengar som kommer in i kassan, desto mindre har man snart kvar att spendera. Dock är det inte självklart att det faktiskt är en bra lösning att dra in på pengarna, utan det är oftast precis som klyschan säger, hälften vågat hälften vunnet. Många gånger är det när ett företag börjar gå utför som man borde satsa resurser, satsa på bra folk, satsa på bra verktyg så att de duktiga människorna har någon chans att åstadkomma sitt allra bästa. Oftast är det så att det är tvärtom, de duktiga människorna får nöja sig med undermåliga verktyg och hetsas att ändå skapa den bästa produkten/tjänsten för att vända tränden. Det lyckas ibland, ofta inte.

Mediciner borde vara en rättighet för alla människor, det borde vara helt självklart att man ska få den medicin man behöver när man blir sjuk, om den finns. Så är det inte idag. Idag när aktiebolag äger patenten på medicinerna så är målet inte att alla människor ska ha tillgång till medicin, målet är att göra så mycket vinst som möjligt, eller som tillåts, på den färdiga produkten.

Om man lägger ihop dessa två "feltänk" så är det inte så konstigt att aidsforskningen stressas och därav får den kritisk som den nu fått, se Svd. Det företag som lyckas med att ta fram ett aidsvaccin kommer att få aktier som skjuter i höjden. Av den anledningen är det inte konstigt att de olika forskarna istället för att samarbeta tvingar konkurrera och pressa tider.

Kanske är det dags att tänka om. Kanske kan man inte alltid förlita sig på att näringsidkare gör det bästa jobbet, bara för att de drivs av att lyckas för vinstens skull. Kanske ska vi våga satsa på att centralisera vissa produktioner? Framförallt kanske vi ska börja se läkervård och medicin som rättigheter och inte som konsumtionsvaror.

Mosebacke Etablissement skriker högst och mest...

Jag gick snabbt med i gruppen på Facebook som vill rädda Mosebacke.
Min första känsla sa mig att detta är helt galet, självklart måste Mosebacke få finnas kvar. "Hur kan Riksteatern ens tänka tanken att säga upp dem?"Men så var det en mening i Svd som fick mig att tänka efter.

"Vi vill ha kvar verksamheten, men kommer vi inte överens med Mosebacke Etablissement, som bara är ett företag som tagit namnet Mosebacke, så får vi hitta någon annan som kan driva Mosebacke vidare"

Det är ju sant, Mosebacke Etablissement är ett företag. Jag letade upp deras hemsida för att hitta lite information om dem, typ en "Om oss" sida fast mer företagsaktigt, men det var klent med det. På riksteaterns hemsida däremot kan man läsa mycket om dem, deras vilja, visison, ambition, varför de gör som de gör.

Riksteatern är en ideell organisation och de tar ingen hyra för terassen av Mosebacke Etabilssement. När man tittar närmare på det hela känns det ändå otroligt att Riksteatern sagt upp kontraktet utan att inbjuda till förhandlingar.

Det finns ju alltid två sidor av ett mynt, men vid det här laget borde man ju ha lärt sig att inte lyssna för mycket på den som gapar mest och högst, eller?
Läs Riksteaterns egna kommentarer här!

Läs även nyheten i DN. Calle Fleur har också skrivit ett bra inlägg på ämnet på Påstan bloggen.

Kopierat PR trick

Intressant att samma pr-trick fungerar gång på gång. Att media köper exakt samma historia, från olika delar av exakt samma organisation gång på gång. Tycker att detta är spännande tankar dock, kanske borde man en gång för alla lämna in en seriös ansökan och testa?

SSK skrev efter det förra utspelet, att SSU södra Älvsborg lämnat in en friskoleansökan, ett inlägg på ämnet. De skrev då om risken är att alla "motparter" startar olika friskolor. T.ex. att Svenskt Näringsliv startar sin egen. Jag vill då påpeka att Svenskt Näringsliv kanske inte driver en egen skola, men dess medlemmar drivet skolor och dessutom så har de producerat många av de skolböcker som används i undervisningen idag. För att inte glömma att de finns på de flesta av våra kommunala gymnasieskolor i och med kursen "Ungt företagande" eller vad den heter. Det är en hel kurs som går ut på att lära elever att tänka som företagare. Om inte det är att skola elever i en politisk inriktning så vet jag inte vad som är.

DN frågade vår ordförande Jytte Guteland om hur skolidrott sköts på en socialistisk friskola. Hennes svar var kanske inte det allra bästa. För mig vore det självklart att i en socialistisk friskola bedrivs idrotten på så vis att alla får vara med på lika villkor.

Som jag skrivit tidigare så borde det vara självklart att ingen får göra vinst på våra skattepengar som är tänkta att gå till eleverna. Av den anledningen är dagens friskolesystem förkastligt. Självklart skall alla skolor ha sakligt och allsidigt innehåll, men lika självklart torde vara att alla avsatta resurser skall gå till skollokaler, undervisning och andra kringkostnader.

När det gäller att sätta elevernas bästa i fokus och att använda alla resurser för att alla elever ska få samma chans/möjlighet till kunskap och lärande så tror jag att en socialistisk friskola gör detta bra mycket bättre än en kapitalistisk (läs en av Svenskt Näringslivs medlemsföretag).

Ali Esbati skriver idag i Flamman om hur högern utnyttjar FRA tumultet som argument för starkare personval.

Jag tycker att det är viktigt att de politiker vi väljer har en viss integritet. Om en person blir framröstad inom partiet mycket p.g.a. dennes starka humana åsikter i flykting- asyl- och invandringpolitik bör denne också stå upp för dessa åsikter även om det kanske inte är det mest taktiska för att få en snabb karriär i partiet. Det är inte svårt att stå upp för sina viktigaste principer, det är därför vi har ett system där man kan reservera sig mot beslut.

Dock tycker jag inte att detta på något vis är ett argument för personval. Den form vi arbetar efter idag går ut på att vi väljer vilken politik vi vill ha, vilken politisk inriktning vi vill ska styra eller påverka vårt samhälle de närmsta åren. I förra valet var det stor personfokusering och det var Reinfeldt vs. Persson. Såhär i efterhand har det visat sig att majoriteten av folket inte alls stödjer den politik Alliansen driver. Hade valet stått mellan två politiska inriktningar så hade Alliansen troligen inte vunnit. Därför verkar team Reinfeldt planera att satsa på personfrågan igen, se Lotta Fogdes reflektioner på gårdagens ledare i DN.

Låt oss fortsätta välja styre efter den politiska dagordningen och inte efter vilken person som pratar mest, högst, "charmigast" eller roligast. Det sättet att välja ledare kan man önska att vi lämnar bakom oss när vi passerat högstadieåldern.

Konsumtionshysteri

Jag läste Agnes af Geijerstams reflektion kring Gossip Girl. Själv har jag aldrig sett något avsnitt av serien, men man kan ju konceptet. Snygga människor i snygga kläder har lite intriger för sig och tanken bakom är att vi tittare skall känna oss tvungna att uppdatera garderoben. Jag har själv alltid varit svag för Sex And The City och drömt om resor med obegränsad budget till New York. Samtidigt drömmer jag om att klara av att stå emot, att våga strunta i att handla säsongens ”måsten”.

Undersökning efter undersökning har visat oss att har man bara råd att uppfylla sina grundläggande mänskliga behov så blir man inte lyckligare av att konsumera. Tvärt om har det t.o.m. visat sig att vi blir mer olyckliga av för mycket valfrihet.

Ändå går vi gång på gång i fällan och tror att bara vi har råd med de där jeansen och skorna, då kommer man att vara nöjd med sig själv. Att några män kritiserar kvinnor som gillar Sex And The City och vill shoppa dyra kläder eller accessoarer samtidigt som de själva kör runt i dyra penisförlängare (förlåt, bilar) är bara pinsamt. Att hävda att det är feminism att handla dyra accessoarer är dock inte mycket bättre, det en missuppfattning av hela innebörden av feminism. Dyra bilar och dyra väskor är bara ett symptom på ett och samma problem, att vi fortsätter tro att vi kan köpa oss lycka och att det idag går att köpa status, när det vi egentligen gör är att konsumerar sönder vår jord.

Samtidigt som vi hetsas att konsumera så hetsas vi från annat håll att vara smarta konsumenter, att använda oss av vår konsumentmakt, handla rättvist, kravmärkt, ekologiskt. Det borde vara självklart att vi endast handlar rättvist, kravmärkt och ekologiskt, men inte heller det kan vi göra i samma mängder som vi handlar idag. Det är dags att hårdreglera konsumtionen från statligt håll. Britternas förslag är ett att inspireras av. Dock skall det aldrig vara möjligt att köpa andra personers ransoner, att få ett samhälle där endast de allra rikaste har råd att förstöra miljön (ett samhälle vi till mångt och mycket har idag) borde vara helt otänkbart!

Christina Chen skrev under 2007 en klockren debattartikel i Aftonbladet på ämnet som säkerligen kommer att vara aktuell i minst ett par år framöver.

Kokurrens på lika villkor

Så var bussstrejken över och kommunal fick i princip igenom sina krav. Detta var framförallt viktigt av två anledningar.

Den första. Pessimismen har varit påtaglig bland människor man mött. Många har de varit som varit övertygade om att detta skulle bli "ännu en misslyckad strejk som egentligen inte ger någonting". Det var viktigt att Kommunal kunde visa att facket fortfarande är starkt och att strejkrätten är viktig för att strejk ger resultat.

Den andra anledningen. Det torde vara självklart att ett bussbolag inte skall kunna konkurrera med ett annat genom att spara pengar på personalen. Jag vet att det är skillnad på lönsamhetskravet på ett privat och ett kommunalt bolag, men det är ingen acceptabel anledning. Nej, det borde vara självklart att samma kollektivavtal skall gälla alla bussförare, oavsett bolag, så detta är ju en bit på vägen.

Läs mer på: DN, Kommunal Arbetaren, Kommunal eller Svd.

Tappet för AP-fonderna

Som socialist så tycker jag att det är absurt att en eller flera personer kan göra vinst på andra människors arbete. Därför så anser jag att den aktiemarknad vi har skapat är förkastlig. Ett spel med spekulationer som går ut på att den som redan har pengar kan göra mer pengar genom att satsa på rätt aktier. Den som inte har råd att köpa några aktier går lottlös.

Ärligt talat så roar det mig delvis att börsen rasar. Det är en form av utnyttjande av andra människor att göra vinst på deras arbete och om en person förlorar lite av sina vunna pengar så kan jag inte annat än tycka att det är rätt åt den.

Det tragiska är bara att vi har ett pensionssystem som är beroende av den här börsen. Att AP fonderna tappat 354 miljoner på ett enda amerikanskt företag säger något om hur osäkert det trots allt kan vara att placera gemensamma pengar i aktier och fonder.

Jag är mycket väl medveten om att det för den enskilda individen generellt alltid lönar sig bättre att spara i fonder eller aktier än i någon annan form på lång sikt. Dock bygger det på att man har ett kapital att investera och att några andra människor arbetar flitigt så att spekulanterna uppvärderar företaget, avskyvärt!

Yttrandefrihet och imperialism

Jag tillhör dem som vanligtvis håller med om att USA ofta är stor del i problem och konflikter som sker på andra håll i världen. Imperialismen skapar mycket ondska.

Dock så tycker jag att Farooq Sulehrias text, översatt av Katarina Wikström är ett intressant inlägg i debatten.

Skulle gärna utveckla detta mer, men det får bli en gång när jag inte arbetar!

Revolution

Försöker komma ikapp lite här i bloggosfären så jag har skummat lite sidor som jag inte besökt på ett tag. I slutet av ett inlägg så citerar Kajsa Borgnäs Lars Forsell, ett par rader som jag genast föll för:

Det finns inga skäl för optimism

Det finns inga skäl för pessimism

Det finns skäl för revolution

Klockrent!

Nästan 3/4 av studenterna stödjer vänsterblocket

Idag har ordförandena för de tre röd/gröna studentförbunden gått ut i Svenska Dagbladet med en debattartikel om att nära tre fjärdedelar av Sveriges studenter idag skulle rösta på något av de tre partierna i vänsterblocket.

Fantastisk läsning med tanke på att det ju, precis som de skriver i artikeln, är många av dem som kommer att vara de som hörs i debatten i framtiden. Det är också lite på det ämnet som jag har hakat upp mig.

Denna, enligt mig ofta, övertro som vi i Sverige idag har på akademiker som opinionsbildare och "tyckare" har gått lite för långt. Självklart så kommer en person med en viss utbildning alltid att ha ett försprång i det/de ämnet/ämnena som personen i fråga läst. Jag ställer mig dock kritisk till att vi lätt generaliserar genom att tro att en person med en akademisk utbildning helt generellt har viktigare inlägg att komma med i debatter om hur samhället ser ut och vilket samhälle vi vill ha.

En teknisk civilingenjör kommer förmodligen alltid att vara bättre än en undersköterska på att förklara hur ett vindkraftverk fungerar och en psykolog kommer förhoppningsvis kunna diagnostisera en persons psykiska problem bättre än vad en plåtslagare kommer att kunna göra.
När det handlar om vilken värld vi vill ha, hur vi vill att samhället skall se ut, hur vi ska skapa rättvisa och jämlikhet, då är jag mer tveksam.

Självklart ska vi utnyttja olika personers sakkunsap gällande könsmaktsordningar, skattesystem, pedagogik, vårdlösningar, osv. Det är dock viktigt att minnas att alla människor bidrar med tankar och erfarenheter I dagens samhälle, när vi kan få all information vi önskar eller efterfrågar genom att sätta på datorn, så är det inte heller nödvändigt att ha en akademisk utbildning alla gånger för att ha lika mycket kunskap i ett ämne eller en sakfråga som en som fått samma kunskap på universitetet eller högskolan.

Missförstå mig rätt, självklar inser jag att det många gånger vidgar ens perspektiv att studera på högre nivå och att man många gånger får en vana att ta in information på ett sätt som annars kan vara svårt. Av den anledningen är det heller inte konstigt att det genom historien främst varit akademiker som varit ledande revolutionärer och visionärer (om inte alla...). Av den anledningen är det också otroligt viktigt att vi fortsätter kämpa för att allt fler ska få chansen att studera vidare, oavsett social bakgrund. Alliansens begränsningar av möjligheten att läsa in behörighet senare i livet och dess direkta åtgärder för att försvåra för utländska studenter att studera i Sverige är otroligt bakåtsträvande. Vi på den vänstra sidan måste vara tydliga med att vi aldrig kommer att acceptera att universiteten återigen blir någon slags "elitskola" för samhällets redan privilegade och att vi ser det som en av våra viktigaste frågor att alla som vill skall ha möjlighet att studera vidare direkt efter gymnasiet eller senare i livet.

Men faktum är att alla troligen aldrig kommer studera vidare (det är nog heller inte vår önskan att alla gör det) och inte ens majoriteten av folket gör det idag. Självklart kan en akademiker många gånger förstå hur en "ickeakademiker" lever och många gånger vad den vill, antingen genom tidigare erfarenheter eller genom att läsa eller lyssna sig till vetskapen. Många gånger lever en ickeakademiker och en akademiker ganska lika liv och har troligen ganska många gemensamma eftersträvanden. Något man sällan tänker på är att samma sak gäller åt andra hållet. Dock så är det många gånger så att den allra bästa att beskriva en livssituation eller en önskan är den person som är i den situationen eller har just den önskan. Lite som det berömda klippet när Göran Persson och Carl Bildt diskuterar klassamhället, när det kommer till kritan så är det Göran som vet hur det är att leva i klassamhället som Bildt säkerligen studerat noga uppifrån.

Än idag så spelar föräldrars utbildningsnivå och ens sociala bakgrund stor roll över vilka som väljer att studera vidare och alltså har den majoritet av befolkningen som inte studerar vidare troligen många gånger vissa erfarenheter och tankar som kanske inte finns hos majoriteten av våra akademiker. Låt oss forsätta kämpa för att alla, oavsett klass och utbildningsbakgrund, skall ha lika möjlighet att studera vidare och låt oss tills att vi uppnått detta lyssna till alla och sluta värdera och döma människor och dess tankar efter deras utbildning.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Studenter, Opinion, Socialdemokraterna

Farc och mediaklimatet

Det är inte lätt att idag uttrycka en åsikt som är det minsta kontroversiell. Jag tänker på vad som inträffade när Anton Berjsmark uttalade sig kritisk till att gatuvåldet blivit ett samhällsproblem först när en av överklassens söner råkade ut för det.

Att idag ställa sig kritisk till klassamhället, eller att ens påtala att ett klassamhälle finns, är lite lätt att utmana sitt öde. Vi hyllar alla demokratin, vi påstår att har man fria val så betyder det att man lever i ett helt demokratiskt samhälle. Att påtala att det är kapitalet som styr nyhetsrapporteringen, att det i många demokratiska länder är kapitalet som styr hur stor valbudget ett parti har, att påtala att kapitalet är de som främst skapar våra normer och inbillar oss vad som gör oss lyckliga, det är att säga att man själv är cynisk. Det är också att säga att man säger upp sin rätt att bli tagen på allvar.

Det guerillakrig som pågår i Colombia har blivit ordentligt på tapeten nu på senaste tiden. Hela våren har rapporteringen varit mer intensiv än vad jag personligen uppfattat den någon gång tidigare, men nu med fritagningen (eller av några mutade: frigivningen?) av Ingrid Betancourt och några ytterligare ur gisslan har nyhetsrapporteringen troligen nått sin högsta peak.

Fredrik Malm har då tagit tillfället i akt att ägna sig åt smutskastning av sina politiska motståndare, igen. 2006 skrev han en artikel där han uppger att ledande vänsterpartister, bland annat Ali Esbati stödjer Farc. Malm nämner bara i förbifarten att demokratiuppropet rörde de nyckfulla terroristlistorna. Självklart problematiserar Malm inte heller guerillan, utan framhåller dem endast som "de onda" som sysslar med knarkhandel, barnsoldater och kidnappningar. 2008-07-09 fick han på nytt artikeln publicerad, denna gång i Unt. De har tydligen inte bemödat sig med att kontrollera om artikeln verkligen är aktuell, utan det är som med den mesta nyhetsrapporteringen i tidningar numera, de publicerar vad som hälst för att få så mycket uppmärksamhet som är möjligt och i en tid då Farc är hatade av (nästan) hela världen så är det klart att denna "nyhet" uppfattas som smaskig. Ali Esbati bemöter på nytt Malms artikel på sin blogg, där finns även läken till det tidigare besvarandet av artikeln.

Personligen tycker jag att det är tråkigt att rapporteringen om Farc är så ensidig. Självklart är det hemskt för de kidnappade och det är svårt att hitta argumet för att försvara dylika handlingar. Även en av vår tids mest framstående revolutionärer, Fidel Castro i bland annat DN, har länge sagt just att inget revolutionärt mål rättfärdigar kidnappning. Utnyttjandet av barnsoldater är självklart förkastligt och knarkhandel känns för mig också svårförsvarat. Utpressning lika så. Men kanske finns det ändå en viss logik i att som marxistisk guerilla tvinga de allra rikaste att sponsra kampen för en rättvis värld? Jag har väldigt svårt att acceptera att en människa gör sig rik på andra människors arbete. Idag när rikedom många gången skapas av aktieinnehav är det lika tydligt som alltid hur många människor som gör sig rika på andra människors arbete. Jag är inte helt övertygad om att det är mer rätt att göra sig rik på det arbete andra utför, än det är att tvinga någon som tjänar opropotionerligt mycket pengar att avstå en viss procent av de pengarna.

Jag vill på intet sätt försvara de oförrätter som gerillan i Colombia begår. Dock vill jag att man ska minnas i debatten att många av guerillans krigare inte gör sig rika på kokainhandel. Att leva i ett land med så stora klyftor, så hårt militärklimat, stora motsättningar inom landet och med så liten rätt att uttrycka sin politiska åsikt om den är lagd åt vänster, går inte att jämföra med det samhälle vi lever i i Sverige idag. Det är viktigt att vi är öppna för dialog och lyssnar på vad alla sidor har att säga. Att lägga ord i munnen på folk, för att de kanske eventuellt mellan raderna uttalar ett visst stöd för ett politiskt mål är pinsamt. Med Hugo Chavez hjälp pågår det fredssamtal i Colombia, detta arbete tycks bli svårare ju hårdare regeringen försökt tysta guerillan. Varför försöker vi i Sverige 2008 att tysta människor genom att totalt misstolka dem offentligt?

Avslutningsvis så vill jag påtala att det finns en fantastisk film, Guerilla Girl om en tjej som går med i Farc. Hon tillhör inte de fattiga, hon är inget barn, hon är en akademiker som tröttnat på orättvisorna men inte har någon rätt att försöka bekämpa dem på demokratiskt vis. Den sidan av myntet är också viktigt att belysa.

De självklara frågorna

Det är framförallt en sak som slagit mig under besöket i Almedalsveckan. Oftast så glömmer man bort att kämpa för de verkligt självklara frågorna. Helt enkelt för att de för mig känns som att det är så pass självklara saker att jag nästan glömmer bort att frågorna inte redan är genomdrivna.

Jag inbillar mig ofta att alla människor håller med om de allra mest självklara och grundläggande rättigheterna och i så fall innebär det rimligtvis att de beslut som krävs för att uppfylla de frågorna eller kraven redan är tagna. Dock så är det ju inte så, många lagar finns inte och många rättigheter uppfylls inte. Den kommande tiden ska jag verkligen försöka att kämpa mer för de allra mest "självklara" frågorna, de som vi i en bra värld skulle ha lämnat bakom oss sedan lång tid tillbaka. De frågor jag främst tänker på är följande (vissa främst internationellt och vissa främst nationellt):

- Rätten till mat
Det är för mig oförklarligt att det finns folk som svälter i världen. Hur kan vi i västvärlden någonsin inbilla oss att människor som är undernärda eller uttorkade någonsin skall kunna kräva demokratiska rättigheter? Hur kan vi i västvärlden acceptera att denna mänskliga rättighet inte uppfylls? Det är dags att ändra reglerna för handeln och se till att fördela matresurserna.

- Jämlik sambo- och äktenskapslagstiftning
Jag ställer mig otroligt frågande till att vi år 2008 fortfarande inte har en könsneutral sambolag! Finns det något argument till att två män eller två kvinnor inte ska kunna ta ett gemensamt lån och bo tillsammans i en lägenhet med samma regler som ett tvåkönat par? Nej det gör det inte! Att vi i Sverige kan ha så diskriminerande lagar fortfarande är för mig oförståeligt.

- Man skall inte få göra vinst på skattepengar genom att driva skola (eller vård)
Det finns många olika åsikter om friskolorna och framförallt finns det otroligt många hållbara argument emot dem. Bristen på insyn och kontroll, svårigheten att planera antalet skolplatser kommunerna måste tillhandahålla inför terminsstarterna, osv. Det finns ett och annat bra argument för också, att det händer att skolor faktiskt anpassar sig mer efter olika elevers behov och nya pedagogiker används. Dock har jag aldrig hört ett enda bra argument för att företag skall få göra vinst genom att driva skolor. Det är helt absurt att våra gemensamma skattepengar skall kunna ge utdelning i någons aktieportfölj. Vi får inte acceptera att skattepengar tas från elever och ges till aktieinnehavare. De nuvarande reglerna är så absurda för mig att jag nästan inte tror att det är sant!

- Klimathotet och konsumtionen
Jag tycker att det säger sig själv att vi inte kan fortsätta konsumera som vi gör. Bilar, flygningar, otaliga mängder kött, transporterat vatten, osv, osv. Vi vet att för att hela jordens befolkning skulle kunna leva som en medelsvensson så skulle vi behöva tre jordklot till. Vi har uppenbarligen inte tre jordklot till. Det är dags att politiken sätter gränser, eftersom att vi som konsumenter uppenbarligen inte klarar av det!
Jag vill även tillägga att de som hävdar att detta "löser sig själv" genom andra energikällor, ekologiska produkter och dylikt bör tänka en gång till. Det finns inte råmaterial på jorden att producera miljöbilar till alla människor. Dessutom krävs det så pass mycket energi för att tillverka en bil att det är miljövänligare att behålla sin bensinslukande tidigare bil. Det är dags för oss att bygga ut järnvägen och ställa bilarna för gott!
Ordfront har en otroligt bra artikel på ämnet, främst om olja men den belyser vår energianvändning och gör en ganska mörkrädd!

Det finns många fler självklara frågor, men man måste ju börja i någon ände!