Alla unga stockholmare har lika rätt att älska sin stad

Jag har den senaste veckan fått synas lite i Socialdemokraternas och Stockholms media. Där har fokus framförallt legat på att jag och andra som tackat ja till nomineringar till borgarråd öppet säger att vi kandiderar och på att vi är unga kvinnor. Nu vill jag skriva några rader om några politikiska frågor som jag tror behöver lyftas i min älskade stad!

Alla stockholmare har lika rätt att älska sin stad!
Tyvärr bedriver den styrande borgerliga majoriteten en politik bara för vissa. Staden blir allt mer segregerad och stadens unga möts av helt olika förutsättningar och har därmed brutalt olika möjlighet att nå sina drömmar. Ett problem är, till skillnad från i princip alla andra, lika stort i stadens alla delar, det är ungas narkotikaanvändande. Där ser utvecklingen lika illa ut på Östermalm som i Hässelby och i Rinkeby. Denna utveckling är förmodligen ett symptom på samma problem som leder till att alla andra problem skiljer sig åt så drastiskt mellan de olika delarna i staden, nämligen den ökande ojämlikheten. Den ökande ojämlikheten får stora konsekvenser för många av stadens unga och det är dags att använda politiken för att ge alla unga hopp om framtiden.

Barnfattigdom
Den enda hållbara lösningen för att avskaffa barnfattigdomen är att avskaffa fattigdomen bland de vuxna. Arbetslösheten måste pressas, a-kassan och sjukförsäkringen måste ge ett skydd som går att leva på och socialbidraget kan inte vara så lågt att barn blir bestraffade för att deras föräldrar inte har möjlighet att försörja sig. Skolan får heller inte kosta pengar, inget barn ska tvingas stanna hemma från en utflykt för att föräldrarna inte har råd att betala avgiften!

Bristande språkkapital
Om alla barn ska ha samma möjlighet till en stark kunskapsutveckling i skolan måste alla barn ges ett rikt språkkapital. Här kan förskolan fylla en otroligt viktig funktion om den ges tillräckligt med resurser och vi säkerställer att alla förskolor har pedagogiskt utbildad personal. Men det kräver också att de barn som bäst behöver förskolan får ta del av den och då krävs det att vi avskaffar vårdnadsbidraget.

Segregationen i skolan
Marknadiseringen av skolan har lett till en ökande segregation i skolan. Detta leder till en sämre kunskapsutveckling för alla elever. Vi måste förbjuda vinstuttaget i skolan för att se till att skattepengarna verkligen går till verksamheten. Men vi måste också aktivt minska segregationen i skolan, vilket är en av de största utmaningarna vi står inför. Det gäller även inom skolor där utvärderingar den senaste tiden talar sitt tydliga språk, nivåuppdelningen inom skolor måste upphöra.

Bristen på meningsfull fritid
Stadens unga måste ha tillgång till en meningsfull fritid. Det är orimligt både för de unga och dem som arbetar i kollektivtrafiken att tunnelbaneperrongen i Rinkeby blir det närmsta en fritidsgård som finns tillgängligt. Fritidsgårdar för olika åldersgrupper med generösa öppettider är otroligt viktigt, men även kulturskola och idrottsmöjligheter med obetydlig kostnad är avgörande för att alla unga i Stockholm ska kunna delta i fritidsaktiviteter.

Arbetslöshet
Arbetslösheten bland unga drabbar otroligt olika i olika delar av staden. Långtidsarbetslösheten bland unga i Stockholm ska avskaffas, alla långtidsarbetslösa ska ges jobb, utbildning eller praktik. Därutöver måste både stat och kommun ta ett mycket större ansvar för att sänka arbetslösheten. Men det räcker inte, ett kraftigt initiativ för att hitta alla de unga som idag är helt inaktiva måste tas, där dessa ungdomar också ges möjlighet till sysselsättning.

Jag älskar Stockholm
Det Stockholm där ungdomar från hela staden kan mötas på basketplaner, på stranden i Rålis, på uteserveringarna på medborgarplatsen och i gymnasieskolor runt om i staden. För att dessa möten ska vara positiva och utvecklande och framförallt, för att de överhuvudtaget ska ske, krävs det att klyftorna i staden inte blir för stora!

Lite ljus i decembermörkret

SCBs väljarundersökning bidrar med precis den ljusglimt man behöver! Det var väntat att vi skulle ha större stöd än alliansen, men det är alltid en lättnad att få det bekräftat.

I pappersupplagan av DN försöker Henrik Brors vifta bort undersökningen genom att babbla om att det kommer bli avgörande vilka som får soffliggarna ur sofforna. Både DNs och SvDs ledare är såklart oroliga och efterfrågar nya "berättelser". Jag tror att det som blir avgörande är att Moderaterna och c/o krossar mängder av människors drömmar och många människors framtidstro genom att bedriva en politik som gynnar rika och missgynnar alla andra. Jag är övertygad om att de rödgröna får majoritet för att vi är en övervägande majoritet som är trötta på moderaternas nedmontering av välfärden.

Det enda som oroar är att opinionsläget i Stockholm inte ser lika lovande ut. Här behöver vi kanske maktskiftet mer än någon annan stans. Om inte annat så bara för att få stopp på slakten av socialtjänsten. Med tanke på de senaste dagarnas debatt kring ungas alkoholvanor och att föräldrar förser sina minderåriga med sprit så känns ju en nedskärning på Maria Ungdom inte helt logisk...

Stockholm kan bättre! Och förtjänar bättre. Vi unga behöver framförallt någonstans att bo och (S) lovar bl.a. detta i sin storstadssatsning.
Heja regeringsskifte och håll tummarna för skifte även i stadshuset!

Förresten:
Imorgon demonstrerar vi mot nazismen och främlingsfientligheten, samling på södermalmstorg 15.00 imorgon!