torsdag 24 juli 2008

När vinstintresset styr och människorna offras

De flesta företag fungerar så att när vinsterna tryter så sparar man in på pengarna. Detta är ju logiskt, ju mindre pengar som kommer in i kassan, desto mindre har man snart kvar att spendera. Dock är det inte självklart att det faktiskt är en bra lösning att dra in på pengarna, utan det är oftast precis som klyschan säger, hälften vågat hälften vunnet. Många gånger är det när ett företag börjar gå utför som man borde satsa resurser, satsa på bra folk, satsa på bra verktyg så att de duktiga människorna har någon chans att åstadkomma sitt allra bästa. Oftast är det så att det är tvärtom, de duktiga människorna får nöja sig med undermåliga verktyg och hetsas att ändå skapa den bästa produkten/tjänsten för att vända tränden. Det lyckas ibland, ofta inte.


Mediciner borde vara en rättighet för alla människor, det borde vara helt självklart att man ska få den medicin man behöver när man blir sjuk, om den finns. Så är det inte idag. Idag när aktiebolag äger patenten på medicinerna så är målet inte att alla människor ska ha tillgång till medicin, målet är att göra så mycket vinst som möjligt, eller som tillåts, på den färdiga produkten.


Om man lägger ihop dessa två "feltänk" så är det inte så konstigt att aidsforskningen stressas och därav får den kritisk som den nu fått, se Svd. Det företag som lyckas med att ta fram ett aidsvaccin kommer att få aktier som skjuter i höjden. Av den anledningen är det inte konstigt att de olika forskarna istället för att samarbeta tvingar konkurrera och pressa tider.


Kanske är det dags att tänka om. Kanske kan man inte alltid förlita sig på att näringsidkare gör det bästa jobbet, bara för att de drivs av att lyckas för vinstens skull. Kanske ska vi våga satsa på att centralisera vissa produktioner? Framförallt kanske vi ska börja se läkervård och medicin som rättigheter och inte som konsumtionsvaror.

6 kommentarer:

  1. Nu är det ju faktiskt så att utvecklingen av AIDS-vaccin i stort sett helt sker inom den akademiska världen, inte läkemedelsindustrin. Konkurrens om meriter och forskningsanslag är en lika stark drivkraft någonsin företagsprofiter. Dessutom saknas en ordentlig kontrollapparat när det gäller akademisk forskning.

    SvaraRadera
  2. Jag förenklade verkligheten lite. Självklart vet jag att stor del av forskningen bedrivs vid Universitet. Dock bredrivs mycket läkemedlesforskning av enskilda företag också. Dessa sponsrar många gånger akademisk forskning. Dessutom är många Universitet drivna i privat regi och är därför också beroende av sponsring för att finnas till.

    SvaraRadera
  3. Vad gäller HIV-medicin så är faktiskt inte det största problemet läkemedelsföretagens intressen och patent- och monopolrätter. Ett av de stora problem i kampen mot HIV är snarare den globala fattigdomen. För att bromsmediciner ska fungera ska man ta X antal (många) piller varje dag, vid exakt samma tidpunkt. Man måste också äta en allsidig kost och ha tillgång till rent vatten. Osv, osv.

    Fixar vi de sakerna först kan vi börja prata om att alla människor ska ha tillgång till bromsmediciner sen. :)

    För att vara lite cynisk såhär på fredagskvällen....

    SvaraRadera
  4. Du har helt rätt Joanna! Som med så många andra problem så går de inte att lösa förrän människors allra mest grundläggande behov av mat och rent vatten är uppfyllt!

    SvaraRadera
  5. Apropa "feltank". Du menar att man bor forstatliga medicinproduktionen. OK. Varfor var det i sa fall har i USA, samt i det fria, kapitalistiska Vasteuropa, som alla nya mediciner kom fram under 1900-talet? Varfor var inte Sovjetunionen varldsledande i att utveckla den medicinska forskningen?

    Varfor uppfinnes halften av alla nya mediciner och medicinska metoder har i USA?

    Dessutom bedrivs det idag praktiskt taget ingen medicinforskning langre pa svenska universitet. De allra flesta projekten har redan flyttat hit till USA. Anledningen ar enkel: i Sverige ar det staten som bestammer vem som ska ha pengar till vilken forskning; har i USA ar det den privata sektorn, antingen genom egen forskning, genom joint ventures med universitet eller genom donationer till universitet. Privata universitet, kanske jag ska tillagga.

    For ovrigt har du fel om foretag som ar i kris. Det satsas ofta pa sadana. Bra exempel ar den svenska bilindustrin som var i knipa for 15-20 ar sedan. Vem satsade? Tja, staten gav SAAB en bilfabrik i Malmo och betalade 100 procent av kostnaden for att producera bilarna. SAAB anvande fabriken i exakt tva ar. Sedan tog subventionerna slut och da lade man ner fabriken. Vad hade skattebetalarna for de pengarna?

    I stallet var det elaka, hemska, giriga amerikanska kapitalister som kopte upp SAAB (GM) och Volvo (Ford). Dessa hemska, elaka, giriga kapitalister investerade miljarder dollar i produktutveckling och forbattrad produktion. Idag lever och frodas bade Volvo och SAAB.

    Men kanske staten skulle ha tagit over bilindustrin? Da hade ju svenskarna kunnat aka omkring i bilar minst lika fina som ryssbilarna var under Sovjettiden. For att inte namna DDR-folkan, Trabant. Inte illa...

    SvaraRadera
  6. "Dessutom bedrivs det idag praktiskt taget ingen medicinforskning langre pa svenska universitet."

    Det var väll problemet som artikelförfattaren pekade på?

    Att vi inte producerar några mediciner i europa är helt fel. Flera stora medicinförtag ligger här även om ingen förnekar att USA är ledande.

    Problemet är väll att alla dessa mediciner du menar att man gör gäller sjukdomar som man kan tjäna mycket pengar på i förhållande till produktionskostnaden. Felsatningar alltså. Om vi ska snacka hälsa och kommunism vill jag påminna om att spädbarnsdödligheten är lägre på Cuba än i USA.

    Det är väll just det som är skillnaden. I en planerad ekonomi satsar man på vård som hjälper alla. I en kaptialistisk ekonomi på mediciner som får rika att sova bättre på natten eller kan hjälpa dem ifrån magsår de får på grund av all stress.

    SvaraRadera