Snart är det bara Vänsterpartiet som fortfarande är sossar

Jag börjar undra vart Socialdemokraterna är på väg. Någon undersökning har visat att många som röstar på socialdemokraterna hellre ser en gemensam med regering med bara miljöpartiet än en med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Enligt min mening verkar Vänsterpartiet dock vara de enda som fortfarande vill driva en socialdemokratisk politik.

Vänsterpartiet förstår att man behöver skatter för att finansiera ett välfärdssystem, men S och MP basunerar ut att det "inte går att vinna val" eller "inte är rimligt att gå till val" på höjda skatter.
Vänsterpartiet verkar numera vara det enda parti som inte köpt Alliansens bild av lata fuskare som lever på bidrag utan som fortfarande har en tro på att arbetslösa och sjukskrivna inte är en annan "sorts" människor än gemene person.

Anton Bergsmark har skrivit ett bra inlägg på Sossebloggen om att vi måste ställa mycket tydliga krav på Miljöpartiet om vi ska regera med dem, apropå Peter Erikssons utspel på DN debatt. Personligen skulle jag önska att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet fick ensam majoritet, det kanske är det enda sättet att få den Socialdemokratiska ledningen att äntligen driva en socialdemokratisk politik och sluta ta över Alliansens smygrasism och deras förakt mot sjukskrivna.

Det är verkligen dags att den Socialdemokratiska ledningen slutar upp med att stirra sig blind på att försöka vinna röster från småföretagarna i Stockholms innerstad och minns vilka det är vi kämpar för, akut för de svagaste i samhället, i förlängningen för alla. Vi kan inte hålla på och göra skillnad på människor och människor, ge människor från andra delar av världen ett annat människorvärde än svenskfödda. Vi blir inte andra människor för att vi bli arbetslösa, vi förvandlas inte för att vi blir sjuka, det händer vissa av oss och vissa har turen att klara sig. Vissa har så stora skyddsnät att de inte behöver tur för att klara sig, det är inte dessa personer vi måste stå upp för. Ett citat från Åsa Linderborgs bok som ingen bör negligera är följande:

"Han ... förklarade att man inte kan dela upp arbetare i fina och fula. Arbetarklassen är ett kollektiv bestående av miljontals individer som var och en trotsar alla schabloner"

Alla dem måste vi kämpa för!


Avslutningsvis vill jag (återigen) rekommendera alla att läsa Alex Tahirs analys av hur det kommer sig att (S) i så snabb takt kan föra en allt mer borgerlig politik, jag hoppas han har fel, men känner mig inte allt för trygg i min förhoppning (vilket jag skrev redan igår)!

Läs även andra bloggares åsikter om: sossar, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Skatter

Ur socialdemokratisk synvinkel

Äntligen!

Sossebloggen är här.

Om att frånsäga sig ansvar - om att alltid vara feminist

Jag hade tänkt låta bli att kommentera Zandén och Gyllehammars antifeministiska debattinlägg. Till sist känner jag dock ändå att jag har något att säga.

Karin Eder-Ekman, redaktör på Newsmill skriver själv "Naturligtvis ville jag publicera deras text!" och vidare "Hade varit tjänstefel av mig att inte publicera". Stämmer verkligen detta? Hon hävdar att hon inte kunde låta bli för att hon inte håller med författaren i sak. Det är upp till alla redaktörer att bestämma vad som publiceras i deras tidningar, detta gäller självklart Eder-Ekman också.

Det fyller knappast någon funktion att publicera alla sjuka åsikter som finns runt om i landet och världen. Precis som att man inte alltid ska låta sig luras att bli provocerad. Ville Eder-Ekman endast ha uppmärksamhet så har hon ju tyvärr lyckats eftersom att många med mig inte kunnat låta bli att provoceras. Däremot försvarar det inte hennes beslut att publicera detta inlägg istället för ett mer kvalitativt.

Att en f.d. Bang redaktör låter två hyfsat kända kvinnor uttala en så föråldrad syn på kvinnligt, manligt och kärlek är tråkigt. Visst behöver vi en diskussion om ideal, om drömmar. Jag håller helt överens med författarna om att vi måste tillåta andra än de stereotypa drömmarna. Vi måste låta människor leva i vilka konstellationer de vill och sluta klänga fast vid den konservativa synen att kärnfamiljen är den enda vägen till lycka.

Men att hävda att mannens makt över kvinnan och mannens ägandeförhållande till kvinnan skulle ha någonting med frihet eller utrymme att göra är ett hån. Ett hån mot alla kvinnor som lever i förhållanden där mannen slår, tvingar, förtrycker. Inlägget är ett hån mot de kvinnor och män som vågar vara sig själva istället för sina genus, den är dessutom ett hån mot alla kvinnor och män i världen som hela tiden måste leva med patriarkatet att säga att det är det som är kärnan i ömhet och vägen till kärlek.

Redaktören försvarar sitt beslut på den egna bloggen, de flesta kvällstidningar (och dyl.) har skrivit om inlägget: om inlägget: Aftonbladet, Metro och Expressen. Även
GT skriver om det.

På Antipatriarkal agenda kan man läsa en vettig reaktion mot inlägget!

Desperata moderater och fördomsfullt förakt

Apropå kärlek till den andre så försöker nu vår regering åter att ta billiga poäng genom att utmåla invandrare som en annan sorts människor.

Tobias Billström och c/o skriver idag på DN debatt att "Det finns ingen rättighet för just invandrare att vara arbetslösa i någon speciell del av Sverige." Han försöker vidhålla myten att detta är den enskildas val. Han missar att när arbetslösheten nu ökar så är det invandrare och ungdomar som drabbas värst, det beror knappast på att de väljer att drabbas.

Vidare skriver Billström att "Men lyckas vi inte bättre än i dag att se till att alla som flyttar till Sverige både försörjer sig själva och respekterar grundläggande regler i samhället, skapas grogrund för allvarliga konflikter." Jag undrar om Billström själv tror på detta, eller om han endast vill locka till sig några väljare från sd? Stockholms mest segregerade områden heter Täby, Lidingö, Danderyd. Det är en riktigt pr-grej numera att tala om vilka hårda krav man ska ställa på invandrare och asylsökande, men få vågar tala om vad segregationen till stor del handlar om. Få vågar skriva debattartiklar om hur ljushudade svenskar anstränger sig för att bosätta sig och sina barn i områden där det finns så få människor som möjligt med andra bakgrunder.

Eftersom att det numera är tabu att tala om klass så skriver heller ingen debattartiklar om att det är just en klassfråga dessa ”konflikter” som Billström talar om egentligen handlar om. När västvärlden diskuterar problemen i t.ex. Rio de Janeiro så är ingen sen att påpeka att det handlar om de stora inkomstskillnaderna. Alla är i princip överens om att brotten är så grymma för att brottslingarna inte har något att förlora då de är så utsatta från början. De flesta håller med om att överklassens sätt att isolera sig bakom murar och väktare bara bidrar till ett hårdare sammhällsklimat.

Vi har inte i närheten av Rios problem. Men vi har symptomen. Här säger vi dock att problemen beror på att vi inte klarar av ” att klargöra våra krav på människor från andra kulturer”.

Billigt Billström!

Bra inlägg om rasismen idag finns att läsa på Roya och Matildas blogg.

Hanna Löfqvist kommenterar konkret
Heiti Ernits kommenterar helt sant
Bra kommentarer även av Christian Norlin
Björn Andersson skriver tydligt om rasism och risken med att kategorisera människor

Medkänsla och kärlek till den andre, måste sträcka sig över fokusgrupper

"Medkänsla och kärlek till den andre, måste sträcka sig över fokusgrupper"
Så avslutade Johan Nyström sitt inlägg på SSK bloggen igår. Har tänkt mycket på just den meningen sedan jag läste det, vilken enkel sammanfattning av alla ilskna känslor jag fick efter att ha läst Sahlin – Östros debattartikel häromdagen.

Man blir först och främst sosse för att man vet att man tjänar på det. Vet att
- man aldrig skulle haft råd att gå i skolan i 17 eller 18 år om man själv betalade alla avgifter
- en privat sjukförsäkringen blir för dyrt
- att man inte har kontantinsatsen till en bostadsrätt utan behöver en hyresrätt

Till detta kommer dock en känsla av rättvisa och solidaritet. En känsla av att det saknas rättvisa när en person kan tjäna 350 gånger mer än en vanlig anställd. Solidaritet handlar om vilket samhälle man vill ha.

Som Johan Nyström påpekade i gårdagens inlägg verkar Socialdemokraterna alltså ha en svacka på området solidaritet, i alla fall när det kommer till de mest utsatta. All fokus är på att "vinna medelklassen" och locka över stockholmarna från Alliansen.Detta görs bäst genom att föra en socialdemokratisk politik: tydlig omfördelningspolitik, satsningar på utsatta områden, storsatsning på kollektivtrafik och hyresrätter.

Mona Sahlin och Östros skrev på DN debatt "Det är i småföretagen många av framtidens jobb finns. Vi kommer därför att sänka arbetsgivaravgiften för de minsta företagen." För att locka en viss fokusgrupp. Helt klart att glömma känsla och hjärta. Är det något vi inte ska göra så är det väl att sänka skatter för våra mesta momsfifflare. Jag har aldrig träffat en egen företagare som inte handlar hem prylar till den privata bostaden momsfritt. Möjligen skulle vi extrabeskatta egenföretagarna som en utjämning. Det är småföretagen som står för en stor del av svartjobben, de som kostar samhället 133 miljarder i uteblivna skatter. Dessa vill Sahlin och Östros underlätta för? Vilket hån.

Ett bra löfte som gavs av Sahlin och Östros var dock beskedet gällande arbetslöshetsförsäkringen. "Avgiften till arbetslöshetsförsäkringen kommer kraftigt att sänkas med en skattereduktion." I det förslaget finns lite mer hjärta. Det kommer lika mycket människor till del som verkligen behöver det, som dem som klarar sig oavsätt. Jag hoppas dock att LO vinner frågan, att det inte blir ett återställande av a-kassan, utan att socialdemokraterna vågar utveckla den och göra den mer generös.

Dags att skapa en stark opinion

Idag har Lars H Gustafsson tillsammans med två medförfattare skrivit på DN debatt om problematiken med det nya privata barnsjukhuset.

Jag har skrivit om problematiken kring det privata barnsjukhuset tidigare och om principproblemet med att göra vinst på skattepengar redan i mitt första inlägg så jag ska inte rabbla mina argument emot detta igen.

Dock så tycker jag att det är viktigt att vänstern i Sverige försöker samla sig och skapa motstånd mot detta påhitt. Jag är övertygad om att majoriteten av befolkningen inte tycker att det är rätt att plånboken ska bestämma vilken vård barn har rätt till och det är dags att vi tar tillvara dessa instinktiva åsikter och bildar en stark opinion mot dessa cyniska reformer av vårt samhälle.

Moderaterna ställer krav på jämställdhet i skolan

Min chef, som är en person jag ser upp till och beundrar på många vis, sa en gång att hon slutat säga ”söt” om små flickor och försöker säga ”vad tuff du ser ut” till alla små barn, pojkar som flickor. Jag har försökt ta efter detta. Försökt att inte tala om för min lilla kusin hur fin hon är när hon niger. Det är svårt, väldigt svårt.

Exemplen är oändliga. Jag vet ett par som inte ville uppfostra sina barn till en typisk pojke och en typisk flicka, men flickan började på dagis, därefter i skolan och efter ett antal år av tjat fick hon sitt rosa prinsessrum.

Att påstå att hur typiskt "manlig" eller "kvinnlig" en människa blir av sin uppväxt skulle vara en ”fråga för barnet och dess familjeomgivning” som vissa försöker hävda (just i detta fall skribenten på bloggen klotband) är naivt. Det är dessutom bevisat att gener förändras av omgivningen under uppväxten, se DN och en analys på vetenskapsnytt bloggen, så att hävda att ens genus är genetiskt blir också allt mer tvivelaktigt även om många ännu försöker.

Alla håller nog med om att man skapas av fler än sin familj, att ens övriga omgivning har en stor inverkan på vem man blir. Barn och ungdomar i Sverige spenderar en stor del av sin tid på förskolan och i skolan, därav bör man kunna dra slutsatsen att de man möter under denna tid får en viss påverkan på hur man blir. Ens genus påverkas alltså av miljön och även om två föräldrar alltid skulle behandla sin son och dotter precis lika så hjälper detta föga om barnen under halva sitt vakna dygn behandlas just som en pojke och som en flicka.

Det är på tiden att alla lärare utbildas i genus. Det är på tiden att det blir självklart att alla skolpersonal skall behandla alla barn lika. Det är glädjande om även vissa moderater börjar se att det finns ett könsmaktssystem. Dock så är jag benägen att hålla med Gudrun Schyman, om de nu ser detta, hur kan de missa att könsmaktssystemet följer med även i resten av samhället och ända in i styrelserummen?

Läs om moderaternas krav på skolan i Svd